Det finns många gånger jag känt att jag bara vill sjunka genom marken.
Oftast handlar det om saker jag sagt i stunden som jag direkt ångrar.
"Nej, vad sa jag för fel nu?"
Handsvett som börjar rinna, ord som famlar och en hetta om kinderna.
Senast utspelade sig precis en sådan händelse när jag var på en lägenhetsvisning. Jag hade innan visningen kollat upp adressen noga och efterforskat vilka personer som potentiellt skulle bli mina nya grannar, som man gör. Jag kom fram till en sak: I den här byggnaden bor det i princip endast medelåldersmänniskor.
Tillbaka till lägenhetsvisningen.
Jag står i vardagsrummet tillsammans med en äldre kvinna när jag plötsligt slänger ur mig att det endast bor medelåldersmänniskor i huset.
Varpå hon säger:
"Om de är i medelåldern – vad är då jag?"
Sen gick hon därifrån.
Hade jag förolämpat henne? Gett henne en komplimang? Jag har än i dag ingen aning.
För mig är "medelåldern" ett begrepp jag slänger mig med för att definiera någon slags vuxentid. En person som är mitt i livet. För när exakt inträffar medelåldern? Det finns inga raka besked kring det.
40? 45?
Jag känner att jag famlar i mörkret när jag ska försöka placera människor i ålderskategorier, men är det något jag är stensäker på så är det att:
Människor i medelåldern hatar att vara just i medelåldern. Helt plötsligt är alla yngre än vad de egentligen är och alla vägrar inse att livet börjar plana av vid 40-årsåldern. Jag menar, det går inte utför – men går det verkligen uppåt?
Inte för att vara någon åldersdiktator, men varför är vi så rädda för medelåldern?
Är det enkelt för mig att säga som bara är 26?
För mig är det nästan tvärtom. När jag går på systemet eller ska köpa snus blir jag nästan förbannad om jag behöver visa legitimation. Ser inte du att jag är vuxen?, brukar jag tänka tyst för mig själv.
Jag tycker bara att det är väldigt komiskt att många människor kan klaga på "gubbvad", harkla sig lite extra högt, släppa ifrån sig ett stön när de reser sig upp, skriva sms med pekfingret, vägra använda backkameran på bilen, har en kärlek till bekväma skor och alltid vill "tänka på figuren" – saker som tydligt definierar medelåldern.
Men att vara en människa i medelåldern?
Gud, nej. Aldrig.