Jag är 30 år, vilket är mitt i livet, typ. Jag vaknar upp på morgnarna fullt frisk, inga sjukdomar och i en hyfsad form. Jag har ett jobb att gå till, vilket jag alltid gör, för det ska man ju.
Veckorna, månaderna och åren rullar på. Jag borde egentligen inte ha någonting att klaga på. Men ändå slås jag allt oftare av den där tanken ”undrar vad jag ska göra när jag blir stor?” En tanke som är rimlig när man är 15 år, inte 30.
Identitetskris är ett begrepp vi alla slänger oss med, men vad betyder det egentligen? Ena delen av mig säger ”men snälla du mår bra och är fullt frisk och har en familj som älskar dig. Tänk vad många som inte har det”.
Andra delen av mig säger ”men snälla du är 30 nu, gör någonting vettigt med livet, låt inte ekorrhjulet få härja vidare i all oändlighet utan att du vågar stoppa det. Öppna dörrar där det känns obekvämt och obehagligt att kliva in”.
Varför? Jo, för att det kan ju finnas någonting bra och spännande där. Om du aldrig öppnar dem, hur ska du då veta?
Det handlar såklart om någon form av trygghet.
Och som samhället ser ut idag, med sociala medier i huvudfokus – där det perfekta bara är gott nog, är det väldigt enkelt att tappa bort sig själv och bara fokusera på hur jäkla bra alla andra har det medan du själv går runt och funderar på vilken lokal affär som har billigast köttbullar.
Köttbullar som du såklart bränner fast i stekpannan för att du glömde köpa margarin – igen. Och medan du sitter och äter din brända mat svämmar sociala medier över av bilder på fina middagar folk nöjt stoltserar med.
Men är det facit då?
I många fall såklart bara en fasad, men som vi dårar köper rakt av och vill bräcka – med vår egen lilla fasad.
Hyckleri? Helt klart!
Jag är den första att sträcka upp handen och erkänna att jag fallit offer för den osunda tillvaro som råder på sociala medier. Den retoriske har naturligtvis en enkel lösning på just detta problem: Sluta använd sociala medier!
Oavsett identitetskris eller inte landar jag ofta i att positivitet löser det mesta. Försök vara glad och tacksam över det du har. Le åt personen du möter gåendes på jobbet, i affären eller på gymmet.
Gör helt enkelt det som vår tids största rockpoet uppmanar till: Gå ut och var glad, din jävel!