Inte vare sig i pesten eller covid-19, utan i lunginflammation efter en hemsk vinter på dragiga slottet Tre Kronor.
"Jag tänker, alltså finns jag" var vad Descartes slog fast, forskare som han var - även om han just i Stockholm nog kunde räknas in som "talanglös tjänsteman". Vid sin död var han nämligen anställd som drottning Kristinas rådgivare och lärare. En simpel statstjänsteman långt innan Folkhälsomyndigheten ens var påtänkt.
För egen del känns "Jag surar, alltså finns jag" mer relevant just nu. För tar inte corona-helvetet snart slut så drunknar jag i surdeg. Eller fermenteras möjligen själv i någon nyckfull mjölksyrejäsning. Kanske till surströmming.
Det började med att jag försökte intressera maken för brödbak. Det hade känts lite fint att kunna hävda att hemma hos oss är det han som ser till att det finns hembakt. Något att flasha på facebook. Eller dra ned applådåskor för i väninnekören. Lägga ut några mjölpudrade limpor i flödet. Höja hipsterfaktorn - som aldrig tagit sig igen sedan vi tvingades lägga ned projektet "vi-har-minsann- tama-maskar-som-äter-vår-kompost".
När han blåvägrade och hänvisade till Finska hembageriet, Skogaholm och Pågen - såg jag ingen annan råd än att själv skrida till verket.
Satte en surdeg. Och var fast.
Pirret när det börjar leva om i burken. De små kratrarna som öppnas och stängs lite som Eyjafjallajökull före utbrottet. Bubblorna som pockar på att få komma upp och ta över hela bakbordet. Helst hela världen, har jag en obehaglig känsla av.
För man måste passa sig. Inte mata för mycket om den ska fortsätta gå fot. Möjligen har den inte hållits i tillräckligt kort koppel. Degen har tagit kommandot. Plötsligt befinner jag mig i ett tillstånd av snarast tvångsmässigt brödbakande. Fem omgångar på tre dagar. Limpor och frallor högt och lågt. En surdegsgrund som påminner om pac-man, om någon nu minns honom. En glupande mun som bara vill ha mer.
Och fermenteringen fortsätter. En arbetskamrat kom körande med en riktig dyrgrip. Scoby heter den och är svamp. Tillsammans med te och socker ska den efter ett par veckor ha jäst fram tarmbakteriernas bästa vän- den kinesiska hälsodrycken kombucha!
Den lär lukta pekka när den kommer igång på allvar. Frågan är dock om den kan mäta sig med kimchin, den koreanska surkålen som svängdes ihop för några dagars sedan och vars dofter redan starkt påminner om dynghög.