Jag nÀmnde i min första krönika att jag ibland brottas med tankarna om att inte fastna i en bekvÀmlighet över det man gör. DÀrför kommer jag i höst att börja plugga och mina dagar pÄ Postnord börjar lida mot sitt slut.
Jag har kört bil frĂ„n passagerarsidan (busenkelt), stĂ€ndigt blivit utskĂ€lld av hundar som hunnit Ă€ta upp posten innan den ens landat pĂ„ golvet, fĂ„tt utnĂ€mningen âdagens hjĂ€lteâ frĂ„n de Ă€ldre nĂ€r de otĂ„ligt vĂ€ntat i dörren pĂ„ korsordstidningen, och sist â men absolut inte minst, fĂ„tt ett lokalsinne av rang.
Som ni hör tar jag med mig olika erfarenheter frĂ„n mina tolv Ă„r pĂ„ Postnord. Jag har verkligen trivts bra â men det har funnits inslag med en mer negativ klang ocksĂ„.
Jag har mestadels delat ut post i de centrala delarna av Eskilstuna, lÄngt ifrÄn alla omrÄden i stan. Sprungit upp och ner i hundratusentals olika trappuppgÄngar och det har funnits tillfÀllen dÄ jag stött pÄ patrull.
Höghusen i à rby centrum kan bjuda pÄ den ena överraskningen efter den andra. Först hissen (om den funkar, vilket den lÄngt ifrÄn alltid gör). Om inte, lilla promenaden elva vÄningar upp. Redan dÀr en överraskning i form av ett konditionstest.
VÀl uppe kan det fortsÀtta med ett gÀng soppÄsar som pÄ lukten skvallrar om att de inte slÀngdes dit nyligen. In i det trÄnga trapphuset och vandringen nerÄt kan börja. Den liknar ofta en hinderbana dÀr de stora hindren Àr trasiga cyklar, tv-apparater, möbler och bildÀck.
De lite mindre hindren kan bestĂ„ av blomkrukor, olika typer av verktyg, kanyler och Ă€nnu mera sopor. Har man riktig otur kan man stöta pĂ„ det mest problematiska hindret â nĂ„gon som tycker trapphuset Ă€r en bra plats att sova pĂ„. Alternativ ett Ă€r att försiktigt gĂ„ fram och sĂ€ga âGodmorgon, du Ă€r lite i vĂ€gen just nuâ.
Alternativ tvÄ, vilket jag föredrar, Àr att backa tillbaka uppför trappan och ta hissen till nÀsta vÄningsplan. VÀl nere pÄ markplan igen Àr det bara hÄlla en extra tumme för att nÀsta trapphus inte bjuder pÄ lika mÄnga överraskningar.
Det mÄnga fler stÀllen i stan som kan bjuda pÄ liknande scenarion. I och omkring Nyfors centrum har jag genom Ären upplevt i stort sett samma hinderbana som i à rby.
Men Àven Ànnu mer centralt, runt Fristadstorget finns det trappuppgÄngar dÀr jag undrat bÄde en och tvÄ gÄnger om jag gÄtt fel och kommit till en Ätervinningscentral.
Utan containrar.