HÀr Àr stans sÀmsta omrÄden att dela ut post i

Utöver mitt knÀck som krönikör hÀr pÄ Eskilstuna-Kuriren jobbar jag sedan drygt tolv Är tillbaka som brevbÀrare pÄ Postnord. HÀr Àr min lista och mina erfarenheter av Eskilstunas vÀrsta stÀllen att dela ut post pÄ.

Jag har sedan drygt tolv Är tillbaka arbetat som brevbÀrare pÄ Postnord. HÀr Àr Eskilstunas vÀrsta adresser att dela ut post pÄ, enligt tidningens krönikor Mikael Hansson.

Jag har sedan drygt tolv Är tillbaka arbetat som brevbÀrare pÄ Postnord. HÀr Àr Eskilstunas vÀrsta adresser att dela ut post pÄ, enligt tidningens krönikor Mikael Hansson.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Krönika2024-06-26 19:45
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Jag nĂ€mnde i min första krönika att jag ibland brottas med tankarna om att inte fastna i en bekvĂ€mlighet över det man gör. DĂ€rför kommer jag i höst att börja plugga och mina dagar pĂ„ Postnord börjar lida mot sitt slut. 

Jag har kört bil frĂ„n passagerarsidan (busenkelt), stĂ€ndigt blivit utskĂ€lld av hundar som hunnit Ă€ta upp posten innan den ens landat pĂ„ golvet, fĂ„tt utnĂ€mningen ”dagens hjĂ€lte” frĂ„n de Ă€ldre nĂ€r de otĂ„ligt vĂ€ntat i dörren pĂ„ korsordstidningen, och sist – men absolut inte minst, fĂ„tt ett lokalsinne av rang. 

Som ni hör tar jag med mig olika erfarenheter frĂ„n mina tolv Ă„r pĂ„ Postnord. Jag har verkligen trivts bra – men det har funnits inslag med en mer negativ klang ocksĂ„. 

undefined
Mikael Hansson Àr kultur-och nöjeskrönikör pÄ Eskilstuna-Kuriren.

Jag har mestadels delat ut post i de centrala delarna av Eskilstuna, lĂ„ngt ifrĂ„n alla omrĂ„den i stan. Sprungit upp och ner i hundratusentals olika trappuppgĂ„ngar och det har funnits tillfĂ€llen dĂ„ jag stött pĂ„ patrull. 

Höghusen i Årby centrum kan bjuda pĂ„ den ena överraskningen efter den andra. Först hissen (om den funkar, vilket den lĂ„ngt ifrĂ„n alltid gör). Om inte, lilla promenaden elva vĂ„ningar upp. Redan dĂ€r en överraskning i form av ett konditionstest. 

VĂ€l uppe kan det fortsĂ€tta med ett gĂ€ng soppĂ„sar som pĂ„ lukten skvallrar om att de inte slĂ€ngdes dit nyligen. In i det trĂ„nga trapphuset och vandringen nerĂ„t kan börja. Den liknar ofta en hinderbana dĂ€r de stora hindren Ă€r trasiga cyklar, tv-apparater, möbler och bildĂ€ck. 

De lite mindre hindren kan bestĂ„ av blomkrukor, olika typer av verktyg, kanyler och Ă€nnu mera sopor. Har man riktig otur kan man stöta pĂ„ det mest problematiska hindret – nĂ„gon som tycker trapphuset Ă€r en bra plats att sova pĂ„. Alternativ ett Ă€r att försiktigt gĂ„ fram och sĂ€ga ”Godmorgon, du Ă€r lite i vĂ€gen just nu”. 

Alternativ tvĂ„, vilket jag föredrar, Ă€r att backa tillbaka uppför trappan och ta hissen till nĂ€sta vĂ„ningsplan. VĂ€l nere pĂ„ markplan igen Ă€r det bara hĂ„lla en extra tumme för att nĂ€sta trapphus inte bjuder pĂ„ lika mĂ„nga överraskningar. 

Det mĂ„nga fler stĂ€llen i stan som kan bjuda pĂ„ liknande scenarion. I och omkring Nyfors centrum har jag genom Ă„ren upplevt i stort sett samma hinderbana som i Årby. 

Men Ă€ven Ă€nnu mer centralt, runt Fristadstorget finns det trappuppgĂ„ngar dĂ€r jag undrat bĂ„de en och tvĂ„ gĂ„nger om jag gĂ„tt fel och kommit till en Ă„tervinningscentral. 

Utan containrar.