Det händer väldigt ofta att människor, oftast från den äldre generationen, mejlar till mig och berättar för mig att mina åsikter är fel. Att de inte håller med mig och att jag borde tänka efter innan jag skriver.
Många mejl innehåller även tillrättavisningar på stavfel som har råkat hamna i mina texter. Och ja, jag skriver "råkat" då det sällan är att jag stavar fel med flit.
Det vore ju lite tokigt.
Oftast handlar det om att orden "de" och "dem" har blivit fel. Och helt ärligt nu – har vi inte alla problem med just "de" och "dem". Det kan inte bara vara för att jag, enligt hatmejlen, är "ung och oprofessionell".
Det händer andra människor hela tiden.
Jag dejtade en gång en civilingenjör som tog upp sin miniräknare för att räkna ut vad 150 delat på två blev. Innan han ens berättade summan för mig hade jag redan swishat honom 75 kronor och gått därifrån.
Vi kan inte vara bra på allt. Inte jag heller. Tro det eller ej.
När jag får tillrättavisningar på mejl eller tvivlar på mina grammatiska kunskaper brukar jag alltid tänka tillbaka på en tweet jag läste för några år sedan.
Det var en person som skrev att det bara är riktigt snygga tjejer som har problem med "de" och "dem".
Det gjorde mig glad.
Då kunde jag luta mig tillbaka och tänka: Jag är i alla fall snygg.
Men det finns något annat som fascinerar mig med mejlen som kommer in till mig. Inte bara att personen i fråga har samlat energi för att slänga iväg ett mejl för att tillrättavisa mig.
Ibland innehåller mejlen enorma särskrivningar och, hör och häpna, stavfel.
Det är ganska kul tycker jag.
Då lutar jag mig ännu mer tillbaka och läser felstavade ord som att jag är en "o proffsig journalist" eller att jag har en dålig "världs bild". Då brukar jag återigen tänka på den där tweeten och tänka att jag dels är riktigt snygg och dels att jag i alla fall inte särskriver.
Någonstans förstår jag att människor kan bli irriterade på att jag som journalist kan råka stava fel. Eller att jag använder felaktiga ord.
Men jag kan också tycka att det nästan är värre om man utger sig själv för att vara en språkpolis och i samma mejl som man tillrättavisar mig och mina stavfel, lyckas särskriva och själv stava så otroligt fel.
Det är nästan lite gulligt.