Härligt återseende med britternas drottning

Hur konstigt är det inte att jag inte kan få nog av Elizabeth II, drottning av Storbritannien? Men serien om henne är bara bäst.

Krönika 18 november 2019 18:46
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den 19 november firar jag och många av mina jämnåriga väninnor födda på 1960-talet namnsdag. Vi heter sådant som Catarina Elisabeth, Johanna Elisabet, Ulla Elisabeth och så vidare. 

Varför E-namnet var högsta mode på 1960-talet har jag aldrig tänkt på. Men vem var världens rikaste, mäktigaste och mest uppmärksammade kvinna vid den tiden? Ja - det var ju förstås Elizabeth II av Storbritannien. 

I dag är drottningen 93 år gammal och har suttit på tronen sedan 1952. Hon är inne på sin 14:e premiärminister och har fortfarande sin roll att spela, som nu senast i den pågående politiska turbulensen i England eller för att hon har låtit förstå att hon hädanefter använder fuskpäls. 

Att göra en tv-serie om denna kvinna och hennes familj är förstås genialt. Ett bättre sätt att berätta efterkrigstidens historia i västvärlden än genom huset Windsor är svårt att hitta. Här ryms allt man kan tänka sig av internationella konflikter, politisk turbulens, klasskillnader, kulturkrockar, teknisk utveckling och social omvälvning. 

Men Netflix storsatsning "The Crown" vore ju inte en av decenniets bästa tv-serier om det inte var för skildringen av människorna, ett fantastiskt manus, påkostad scenografi och det bästa skådespeleriet man kan tänka sig.

När tredje säsongen av "The Crown" inleds är det 1964. Drottningen sitter i motljus framför ett fönster med ryggen mot kameran, med krona på huvudet. Scenen är kort, ordlös och perfekt. På ett par sekunder har hjärnan rekapitulerat de två tidigare säsongerna där Clair Foy spelade drottningen och tagit in att det nu är Olivia Colman som är Hennes majestät. Tyngden av plikt, ansvar och ofrihet går rakt igenom rutan. Den "nya drottningen" har vuxit ihop med sin roll. Hon är hårdare, mer pragmatisk och alltmer obenägen att visa känslor. I Olivia Colmans ömsinta porträttering blir Elizabeth dessutom väldigt rolig. 

Hennes olyckliga och olyckssaliga lillasyster Margaret har också fått en annan skådespelare. Ingen mindre än superstjärnan Helena Bonham Carter gestaltar den bittra, understimulerade och alltmer alkoholiserade Margaret så att varje scen blir plågsam att se. 

I tredje säsongen kretsar mycket kring hur kungahuset ska hantera medier och överhuvudtaget ha ett existensberättigande i en tid som snabbt förändras. Men mest handlar The Crown om att vara människa och att leva i en familj.

Kommentera
Läs mer!

Catarina Nitz: Fyra saker som kan förstöra en bra tv-serie: ✓Perukerna ✓Jobar dom inte? ✓Raka vägen till vinet

Profilbild

Catarina Nitz: Jag orkar inte! "The White Lotus" är så bra som alla säger – men gör mig deprimerad

Profilbild
Visa fler
Ämnen du kan följa