Alla måste se "Kim Kanonarm och resan mot världsrekordet".
Decenniets must-see
Det är sällan jag gapar efter att ha sett en dansk dokumentär, eller egentligen något danskt överhuvudtaget. Men jag fick nästan förlossningsvärkar av att se Mads Hedegaards "Kim Kanonarm och resan mot världsrekordet". Arkedspelslegenden Kim ska, med hjälp av sina lika kufiga vänner, bli den första person som spelar Gyruss 100 timmar i sträck.
Kim är fåordig. Men regissören Mads Hedegaard lyckas ändå kräma ur 90 minuter av potent innehåll. Bland annat genom att ge utrymme till hans kompis Carsten som vigt sitt liv åt att analysera Bachs kontrapunkt. Ibland undrar man om det egentligen är en spelfilm. Så jävla bra är den.
Serien "The white Lotus" handlar om människorna på ett lyxhotell. Men alla har det förjävligt.
Ångest, kramp och skratt
HBO:s nya "The white Lotus" är både den roligaste och mest ångestfyllda serien jag har sett på ett bra tag. Vi får följa både anställda och gäster på ett überlyxhotell i Hawaii, med brasklappen att absolut alla mår piss. Nålvass samhällssatir om klass och vitt privilegium. En serie som borde analyseras på svenskalektioner i gymnasieskolor landet runt, istället för SVT:s 80-talstappning av Ibsens "Ett dockhem" (döda mig).
Kanye West vill byta namn. Och jag gillar det.
Piggt!
Rapparen Kanye West har lämnat in en officiell ansökan till en domstol i Los Angeles om att få heta "Ye"; utan varken för- eller efternamn. Som ett ting, eller kanske ett väsen. Det gjorde mig glad.
Den nya upplagan av "Draknästet" borde inte få heta "Draknästet".
Månadens besvikelse
Efter elva års uppehåll lanserades en ny säsong av tv-serien "Draknästet" i augusti. (Ofta) unga och nervösa entreprenörer ställer sig framför fem miljonärer (eller "drakar", ryser) för att presentera sina affärsidéer. På köpet får de i bästa fall investering, om idén är tillräckligt bra. Problemet är bara att programmet är köpt från USA. Alltså landet där excentriska utbrott är lika vanliga som kanellängder i kommunala fikarum.
Den svenska tappningen är tvärtom ganska schysst. Inga skarpa tillsägelser och noll raseriutbrott över att en entreprenör inte tänkt igenom sitt värdeerbjudande. Med undantag av "draken" Shervin Razani som blev irriterad en gång. Men då tyckte de andra att han var för hård.
Jag förstår programidén. Men det finns ingen vits att inkorporera ordet "drake" om man inte kan leverera eld och explosioner.