Om samhällets problem beror på invandring och att den svenska kulturen håller på att ”spädas ut”.
Det är också ett krig om allt som avviker från normen. På senare tid har HBTQ-personer och kulturella uttryck förknippade med dem hamnat i skottgluggen. Debatten kring att dragqueens läser sagor för barn är väl det tydligaste exemplet på detta på svensk mark. Även i USA har den extrema högern gjort just könsidentitet till huvudfrågan.
Men utöver dessa frågor har även vindkraften blivit en sån fråga.
Det går faktiskt inte att förstå.
Hur mycket jag än försöker går det inte.
På vilket sätt är ett energislag som inte har några farliga utsläpp, inget avfall och där råvaran aldrig kommer ta slut vara en så moraliskt och känslomässigt laddad fråga?
Motståndet mot vindkraften kan inte vara något annat än ren symbolpolitik.
Jag inser att den inte saknar nackdelar. De stora snurrorna blir en del av landskapet, och det blir inte vackrare. Ljudnivån från snurrorna är ett problem för dem som bor allra närmast.
Men det är väldigt mycket av människans aktivitet som förfular landskapet. Väldigt mycket som skapar buller och ljud.
Vart är alla dessa röster mot vindkraften när motorvägarna byggs? När nya industriområden slås upp i städernas utkanter? När en flygplats plötsligt expanderar sin verksamhet?
Inte ens när vindkraften ska förläggas till havs, långt borta från människors vardag, är den okontroversiell. Vindkraftsparker överklagas, processerna ta lång tid.
I höstas ströp regeringen den statliga finansieringen av stamnätet till havs, och gjorde därmed nya kraftverk där mycket dyrare.
Energiminister Ebba Busch har visserligen sagt att regeringen ska prioritera utbyggnaden, men kommer Sverigedemokraterna, kulturkrigets parlamentariska gren, att gå med på det?
Kärnkraft, säger kanske någon. Det är den som ska rädda oss. Men det kommer inte att räcka, och det tar för lång tid. Ny kärnkraft tar minst tio år att ta fram. Energimyndigheten beräknar att Sveriges vindkraftsproduktion behöver bli fyra gånger större under de kommande tjugo åren.
I vårt grannland Danmark är man världsledande på vindkraft. Där är frågan inte alls så laddad som den är i Sverige.
Varför? Hur kommer det sig att just vårt lands kulturkrigare bestämt sig för att kärnkraft och diesel är planetens framtid?