– Det var på tiden, tänkte jag när jag såg att skådepelaren Karin Franz Körlof skulle spela huvudrollen i "Huss", en ny svensk satsning på en serie polisfilmer för Viaplay.
Vi har sett henne som Lydia Stille i filmen "Den allvarsamma leken" och i Björn Runges internationella filmsuccé "The Wife". För den breda publiken är hon ändå kanske mest känd för rollen som Lilly i "Vår tid är nu".
Nu frontar hon alltså "Huss", där hon spelar den unga polisaspiranten Katarina Huss vid Göteborgspolisen.
Hon gör entré i ett universum som skapades redan 1998 av deckarförfattaren Helen Tursten, där karaktären Iréne Huss stod i centrum. Turstens Iréne Huss blev föremål för flera filmatiseringar för tv, under åren 2007-2011 släpptes tolv filmer med Angela Kovács i huvudrollen.
I den nya spinoff-serien är Iréne Huss en bifigur. Hon är en högt uppsatt polischef (spelas av Kajsa Ernst) som med viss motvilja får se sin dotter Katarina med stor entusiasm ge sig i kast med polisyrket.
Två filmer av totalt fem är hittills släppta på strömningsplattformen. I den första, "Aspiranterna", placeras Katarina och hennes två aspirantkolleger i en grupp hårdföra och grabbiga poliser i yttre tjänst. Handledare är Johan som predikar vikten av att hålla ihop och tydligt visar att regler är till för att tänjas när det handlar om att sätta dit brottslingar. Kollegerna verkar brottas med något som har med kravallerna under ett EU-toppmöte att göra, då en kollega blev så allvarligt skadad att han ligger i koma.
Katarina är naiv och idealistisk men beredd att svälja ganska mycket för att bli accepterad och visa sig på styva linan. Snart har hon lyckats nosa upp ett fall som handlar om vapensmuggling, dödsskjutningar, konkurrerande kriminella grupperingar och rekryteringen av barn som kurirer, och får börja arbeta med kriminalinspektören Darius.
Karin Franz Körlof är riktigt bra i rollen som Katarina, vars yrkes- och privatliv med relationen med modern och en spirande kärlekshistoria på jobbet, långsamt byggs bit för bit.
Men det går inte att se "Huss" utan att göra jämförelser med SVT:s läckra "Tunna blå linjen". Då blir det tydligt att "Huss", trots sina obestridliga kvalitéer, inte bryter någon ny mark och inte erbjuder samma rika persongalleri, oväntade vändningar eller feelgoodkänsla.
"Huss" är mer av en fullkornsprodukt – upprörande, aktuell och hyggligt spännande.