Det finns väl nästan ingen som inte älskar Martin Freeman? Han som fick sitt stora internationella genombrott som Tim i originalversionen av kultserien "The Office", spelade Dr Watson i tv-serien "Sherlock" och antihjälten Bilbo i Peter Jacksons påkostade filmtrilogi "The Hobbit".
I "The Responder" spelar han Chris, en före detta kriminalinspektör i Liverpool, som på grund av misstänkt korruption blivit degraderad till patrullerande polis som jobbar ständigt nattskift.
Chris jobbar ensam, han svarar på anrop som skickar honom att lösa akuta situationer bland Liverpools mest utsatta och kriminella. Redan från början står det klart att Chris står på randen till ett totalt mentalt sammanbrott. Han har panikångestattacker och är deprimerad. Han går in i känsliga situationer med taggarna utåt och agerar sällan enligt regelboken. Hemma, med fru och barn stänger han av. Äktenskapet knakar och hans mor ligger för döden på ett hospice.
Som om inte det vore nog är Chris precis så korrumperad som alla tror. Han hjälper sin barndomskompis, knarklangaren Carl, med information för att ha råd att betala sin mammas vårdräkningar.
Men, någonstan har Chris en moralisk kompass och när han försöker göra det rätta och hjälpa två unga missbrukare, hamnar han mitt i en knarkaffär som går snett och en våldsspiral som snart lever sitt eget liv.
I detta bottenläge får Chris en partner, den unga kvinnliga polisaspiranten Rachel.
Tempot är högt, mörkret är mörkt. Det finns dock både värme och en rejäl portion nattsvart humor i den här serien. Som när Chris besöker sin kurator som är nästan lika utbränd som han själv eller när de två unga missbrukarna som Chris försöker rädda livhanken på ska äta lax på ett lyxhotell.
En stor del av behållningen med "The Responder" är förstås Martin Freeman och de många fantastiska skådespelarinsatserna. Men jag gillar också greppet att inte låta serien utspela sig inne på en polisstation utan ute i samhället. Det är alltså mer som en feel bad-version av svenska "Tunna blå linjen" än brittiska pusseldeckaren "Vera".
Jag själv blir lite utmanad av intrigen, vilket är kul – det är inte självklart vem som är ond och god, eller vilka insatser som visar sig vara de rätta. Vartefter blir dock "The Responder" mer lik andra serier och handlingen lättare att ta till sig.