Jag snubblade nyligen över en text på temat "hur man sover bättre". Gång på gång poängterades det i texten hur våra mänskliga hjärnor arbetar på högvarv när vi scrollar på våra skärmar. Att vi liksom inte är skapade för det. Jag vet det här, ni vet det här, det är ingen nyhet.
Strax innan läggdags befinner jag mig ändå nästan alltid i soffan med mobilen i hand och Klas Östergren på soffbordet. I sådana stunder kan jag slås av hur intressant det är att vara född på 90-talet, med en fot i den analoga dåtiden och en fot i den digitala framtiden.
Jag minns hur det var att höra det distinkta ljudet av familjens gamla Macintosh som "ringde upp" internet. Jag minns portabla kassettband, mp3-spelare och hur sjukt det var med den första mobilen som hade färgdisplay (jag fick en i julklapp). Utvecklingen rör sig framåt så snabbt! Denna banala insikt blir bara starkare och starkare, men också kusligare och kusligare.
I somras rapporterade en tekniker hos Google att det verkade som att en av deras artificiella intelligenser hade "vaknat till liv", och techmiljardären Elon Musk har gång på gång försökt få världens makthavare att lyssna till det hot som han anser att den artificiella intelligensen kommer utgöra mot mänskligheten i framtiden.
Konceptet med datorer som skulle vara självmedvetna och smarta kan kännas abstrakt och långt borta (på samma sätt som klimatkrisen kan göra det, tills det börjar brinna i London), men när jag nyligen fick nys om den nya AI-roboten Dall-E var det som att för första gången se den artificiella intelligensens framtida kraft i vitögat.
Namnet Dall-E är en blandning av Dalí (konstnären) och Wall-E (Disneyroboten). Genom att studera miljontals bilder och bildtexter på internet har Dall-E lärt sig att skapa egna bilder utifrån i princip vilken text som helst. Allt man behöver göra är att surfa in på Dall-E-sajten och låta kreativiteten flöda.
Jag höjde på ögonbrynet i soffan när jag läste detta, och bestämde mig för att testa robotens förmåga.
Jag skrev in: "Hans majestät Carl XVI Gustaf äter en macka på stranden".
Resultatet var både chockerande och groteskt.
I en serie om nio bilder har Dall-E tolkat min text i en mardrömslik gestaltning som påminner om något ett (robot)barn skulle kunna ha ritat.
Mitt nästa försök: "Leif GW fast målad av van Gogh" åsamkade samma känsla. Det var otroligt!
Otroligt, och kusligt.
Från min plats i soffan (med Klas Östergren tålmodigt väntandes på soffbordet) slogs jag av en kuslig tanke: Om jag som 30-åring kan minnas hur det var att vara tio år och "ringa upp" internet från familjens gamla Macintosh... Var kommer då denna AI-teknologi befinna sig när jag som 50-åring minns hur det var att experimentera med Dall-E som 30-åring?
När Elon Musk har fått frågan om huruvida han ser den artificiella intelligensen som det största hotet mot mänsklighetens framtid har han svarat att han inte är säker, men att han är säker på att vilken riktning den artificiella intelligensens utveckling än tar så kommer den definitivt snart att befinna sig bortom vår kontroll.
Jag sneglar på robotens tolkning av kungen med sin macka och GW i oljefärg.
Som om de vore ritade av ett hemskt robotbarn sommaren 2022. Hur kommer de se ut sommaren 2032? 2042?
Vad tror ni?
Rubriken till denna text citerad ur "Svart snö" av Kent.