Nazistflaggan som förevisades under utställningen "Hitler und und die Deutschen" i Berlin 2010.
Under tiden kan man men fördel ta sig an den superintressanta boken "Vargatider" - om en betydligt mindre känd epok i Tysklands historia, nämligen åren efter att Hitler störtats och bomberna förvandlat hans tredje riket till grus.
”Babylon Berlin” säsong fyra hade premiär i Tyskland i oktober förra året. Det borde alltså inte dröja innan den dyker upp också här. På någon streamingtjänst, eller allra helst på SVT.
"Babylon Berlin" utspelar sig under Weimarrepublikens sista år och visserligen löser detektiverna Gereon Rath och Charlotte Ritter mordgåtor, men lika mycket handlar serien om de politiska stämningar som rådde i Tyskland åren innan Hitler satte Europa i brand.
Författaren Volker Kutscher har använt sig av samma upplägg som en gång Maj Sjöwall och Per Wahlöö – att skriva en serie om tio kriminalromaner med ett samhälle i förändring som fond.
Det bådar gott att säsong fyra inte hunnit längre än till roman nummer tre. Det ger hopp om ännu fler säsonger. Kutscher har hittills gett ut nio böcker, i den senaste lär det ha hunnit bli 1937 och Gereon Rath är på väg över Atlanten i en Zeppelinare.
I ”Vargatider - livet i Tyskland efter tredje rikets fall 1945-1955” utgår Harald Jähner istället från "timme noll" och berättar om tyskarnas kamp för att kravla sig upp efter krigsslutets systemkollaps. "Vargatider" kom på svenska några månader innan Putin anföll Ukraina – och det är Ukraina som hela tiden finns i tankarna när man läser om den totala förstörelse krig åstadkommer.
Bara Berlins rasmassor skulle ha räckt till en 30 meter bred och 5 meter hög mur hela vägen till Köln, en sträcka på 50 mil fågelvägen. En del av gruset schaktades ihop och blev till Teufelsberg, ett konstgjort berg högre än Berlins högsta naturliga höjd.
Nästan 50 procent av alla bostäder var förstörda, samtidigt som invånarna var långt fler än före kriget. Nazisterna hade tagit in slavar och krigsfångar från grannländerna för att lösa arbetskraftsbristen när tyskarna skickades till fronten.
Folk trängde ihop sig i källare och kolonistugor eller sökte skydd bland ruinerna. För de befriade fångar som ville hem var ofta enda möjligheten att gå till fots. Järnvägsbroarna var sprängda och rälsen förstörd. Livsmedel och bränsle var hårdvaluta. "Tyskarna lärde sig att plundra", skriver Jähner.
Bunkern där Adolf Hitler begick självmord sprängdes vid krigsslutet.
Det tog tolv år innan biograferna vågade visa Charlie Chaplins Hitlerparodi "Diktatorn". Den amerikanska ockupationsmaktens kulturofficerare ansåg att de som beundrat Hitler i många år ännu inte var beredda att höra att de sett upp till en pajas.
Hur länge ska det dröja innan ryssarna inser vem Putin är?
I de historier om andra världskriget som man oftast fått sig till livs – så tog kriget snipp snapp slut och sedan kom ”det tyska undret” och förvandlade Västtyskland till Europas ekonomiska motor.
I verkligheten låg allt i spillror i åratal. Inte bara husen utan också människorna. När de efterlängtade familjefäder, som inte gått under vid fronten, kom hem igen hade de inte sällan förvandlats till traumatiserade sluskar, utmärglade och griniga. Efter kriget fördubblades antalet skilsmässor samtidigt som många kvinnor förgäves letade efter en partner. I Berlin gick det en man på sex kvinnor och damtidningarna tipsade om hur man lärde sig att leva med en krigsskadad invalid – för att alls hitta en livskamrat.