Det har gått ungefär 100 år sedan Sverige på allvar blev elektrifierat och sedan dess har el varit en del av folks vardag. Elektriciteten bidrog inte bara till industrialiseringen utan gjorde att vi fick bra belysning i våra hem och kunde lysa upp gatumiljön i städern. Den möjliggjorde även utvecklingen av radio, film och tv och så småningom även digitaliseringen.
El är verkligen en bra grej, och länge var el något som de flesta människor tog för givet och som inte kostade särskilt mycket pengar. Första gången jag själv över huvudtaget reflekterade över att el fanns var under oljekrisen 1973. Jag gick i lågstadiet och överallt såg jag broschyrer och klistermärken som uppmanade oss att släcka lampor och att duscha i stället för att bada för att spara energi. Men snart var det glömt och barndomen gick vidare.
Nästa gång el och energipolitik dök upp på min näthinna var åren runt 1980, när kärnkraftsdebatten och folkomröstningen i frågan var aktuell. Förvisso befann jag mig i mina mest hormonstinna tonår och var mer intresserad av rockmusik, killar och att tjuvröka cig än att tänka på långtidslagring av kärnavfall. Men jag blev ändå medveten om att energi i alla dess former inte bara kunde användas för att driva min bergssprängare, familjens bil eller maskinerna på Volvo i Flen är pappa jobbade. Olja, gas, vatten- och kärnkraft besatt också en politisk sprängkraft.
Sedan skedde reaktorolyckan i Tjernobyl våren 1986 och sedan dess har iallafall jag haft klart för mig att energifrågor är mycket komplicerade. All el- och kraftproduktion har en baksida och även om elen oftast är billig i pengar så är den aldrig gratis. Allt liv på planeten betalar i valutor som utbyggda vattendrag, riskabel hantering av radioaktivt material, utsläpp av svavel och växthusgaser, påverkan på djurliv av vindkraftverk och solcellsparker som dessutom förfular landskapet. För att inte tala om all energi och allt material som går år att bygga dammar, vindkraftverk, solparker och kärnkraftverk.
Samtidigt ska elen bli vår räddning. Det som ska stoppa uppvärmningen av planeten. Med hjälp av förnybar el, eller fossilfri el (betyder i dag el från kärnkraft) ska vi frigöra oss från beroendet av olja, kol och gas. El ska driva transporter, värma byggnader och ersätta fossila bränslen i energikrävande industriprocesser som att tillverka rostfritt stål. Vi privatpersoner har uppmuntrats av staten att öka vår elektrifiering och skaffa värmepumpar, eldrivna fordon och verktyg.
Själv tror jag stenhårt på tekniska lösningar och har gjort precis det som jag trodde var rätt. Fasat ut det fossila i möjligaste mån och lever idag ett liv helt beroende av elektricitet.
Det kändes bra ända tills konsekvenserna av att världen är full av fossilkramare och populistiska och fega politiker kom ikapp oss strax före jul när energibristen i Europa visade sitt ansikte även här i Sverige. Sedan kom Putins invasion av Ukraina och synliggjorde i ännu högre grad att olje- och gasberoendet i Europa har försatt alla oss européer i knipa.
Nu är budskapet från experterna att vi svenskar måste spara el i solidaritet med vår medmänniskor i resten av Europa som riskerar att stå utan uppvärmning av sina hem under årets kallaste månader och att vi som bor i södra Sverige ska rusta oss för ännu skyhögre elräkningar kommande vinter.
Och vet ni, jag är okej med det, trots att det kommer att suga. Jag kan tänka mig att sänka inomhustemperaturen, köra mindre bil, duscha kortare tid och avstå guldkant på tillvaron om kilowattimmarna kostar skjortan.
Vad som suger ännu mer är att många av våra politiker – i hopp om att vinna det stundande valet – skickar signaler om att vi alla ska kompenseras för de ökande energikostnaderna, oavsett om vi sparar eller slösar på som vanligt. Självklart ska människor inte behöva gå i från hus och hem på grund av att de inte kan betala sina elräkningarna.
Men om även de som värmer upp poolen i november, tankar diesel i sina suvar och båtmotorer ska få åtnjuta kompensation i form av pristak, sänkta energiskatter, borttagen reduceringsplikt och återbäring från Svenska Kraftnät, tar vi flera kliv tillbaka i vår kamp för att bromsa klimatförändringarna.
Det är inte okej.