I förra veckan var jag på gymmet en helt vanlig dag när jag i omklädningsrummet såg en äldre kvinna som vinkade till mig. Precis som att hon försökte få min uppmärksamhet. Jag tog ur mina hörlurar och det jag fick höra då gjorde mig irriterad. Utan att jag bett om det fick jag stå och lyssna på att jag tar lite väl mycket plats i tidningen och att jag som skribent inte är särskilt intressant.
Jag slutar aldrig att förvånas men där och då visste jag inte vad jag skulle göra.
Jag har tröttnat på att bli uppläxad av äldre kvinnor som tar sig friheten till att tala om för mig om hur jag borde vara. Jag är en person som gillar att säga vad jag tycker, jag ställer obekväma frågor och sticker ut hakan – för det ses jag som gnällig och för mycket.
Jag gillar att störa mig på saker och att påpeka när något är fel. Jag vill tro att jag gör det för att skapa en förändring.
Jag har under större delen av mitt vuxna liv fått kritik av just andra kvinnor. På så många jobb, av så många kvinnliga chefer och kollegor. Det har hållits för näsan framför kunder för att vi yngre har så "vidriga parfymer." Det har klagats på min hållning. Det har kastats isbitar på mig från kollegor i baren. Det har sagts till mig att jag är en dålig försäljare och att jag bara ska sitta ned i ett hörn och vara snygg.
Varför gillar inte äldre kvinnor när yngre kvinnor får ta plats, eller rättare sagt – tar sig platsen. Vad är det som skaver? Avundsjuka?
Jag tror att det handlar om att kvinnor stöttar andra kvinnor i motgång – men inte lika bra på att stötta varandra i medgång. Till skillnad från männen. Män är experter på att stötta varandra i medgång, men sämre på att backa varandra i motgång och att prata med varandra. "Sämre" är en underdrift. Män är fruktansvärt dåliga på att prata med varandra om sina känslor. Varför ser självmordsstatistiken ut som den gör?
Vi har fortfarande en ohälsosam machokultur. Det går att skriva hur mycket som helst om det men nu handlar det här om kvinnor och inte om män.
När vi kvinnor kritiserar varandra så upprätthåller vi patriarkala strukturer. Mycket av kritiken jag möter är såklart också från gubbar. Men när vi kvinnor börjar säga åt varandra hur vi ska vara och inte vara så har vi förlorat vår gemenskap. Jag vill möta kvinnor och inspireras av vad systerskapet kan åstadkomma.
Nu. Slut på gnäll.