18.14:
Plötslig förvirring utanför teatern. Planen var att spatsera raka vägen mot stationen. Rör mig istället långsamt i riktning sydost längst Hamngatan.
18.17:
I allén som vetter mot Eskilstuna-Kurirens lokaler precis bakom Kårhuset ser jag två skumma typer bråka om något. Här blev jag nästan av med bilen en gång, men tjuven gav upp sitt dyrkande när hela låskolven trillade in i dörren och försvann. Under sex månaders tid fick jag klättra in via passagerardörren.
18.21:
Flanerar söderut längst "bargatan". Ganska lugnt än så länge. Ser ordningsvakter med döda blickar, ett bröligt grabbgäng på väg mot Bishops och tjejer med barnvagnar vid entrén till Mocca. Överväger att sätta mig på något av dessa ställen men har ingen lust.
18.25:
Observerar ett öde Fristadstorg. "Jag växte upp i en spökstad", sjöng Berg. Förstår vad han menar. Får ångest av tomheten, fortsätter söderut längst Alva Myrdals gata. Blickar vänster längst Kungsgatan. Spökstad. Blickar höger. Spökstad. Tar en omväg via Nygatan förbi Drottninggatan. Spökstad.
18.29:
Kommer till tågstationen. Regnet här är som en mycket tunn slöja av iskalla nålar. Slår mig ner på en bänk, försöker finna ro. Blir nervös av två tonårsgrabbar som ilsket irrar omkring utanför stationshuset. Tänker på gängen och om mediarapporteringen om hur de rekryterar barn. Blir nervös över insikten att det faktiskt sköts skarpt här i våras. Blir ännu mer nervös av vetskapen om att det skjuts skarpt överallt idag.
18.31:
Hör en av killarna upprepa "jag ska knulla han, jag ska knulla han." Lämnar platsen, frusen och illa till mods.
18.32:
Får syn på en bar tvärs över gatan. Slås av en insikt.
18.35:
Vänt-öl. Vilken grej, ändå.
18.44:
Noterar med sorg att stället är halvtomt. Tänker på Bergs spökstad. Min telefon brummar till med ett meddelande från en dejt som undrar vad jag gör. Tar en bild för att illustrera min situation. "Nämen," svarar hon. "Det ser ju faktiskt trevligt ut. Jag trodde Eskilstuna var sunkigt."
18:46:
Läser "Sagan om ringen". Vilka luffare hoberna var.
18.59:
Undrar var Berg brukade sitta innan flytten gick till huvudstaden.
19.10:
Mindre än en timme kvar till avgång. Hur många timmar har jag spenderat i väntan på Mälartåg? Känner den välbekanta ilskan gro, gör mitt bästa för att fokusera på att jag lever och är frisk och privilegierad. Tänker på Israel och Palestina, på Ukraina. Tittar ut på regnet, sneglar på SL-appen. Irritationen puttrar alltjämt. Människan är en tunnelseende och egoistisk varelse.
19.30:
Tillbaka på stationen. De ilskna grabbarna är borta, ersatta av två fulla män ackompanjerade av ett par unga tjejer. Tjejerna och männen verkar inte förstå varandras språk, tvingas kommunicera på bruten engelska. Tjejerna har korta kjolar. Ur deras handväskor sticker flaskhalsar upp.
19.55:
Ser äntligen tåget anlända. Rullar ombord min cykel och tar plats långt från de stökiga männen och tjejerna. Inser att mina ansträngningar är förgäves när jag hör hur en av dem spiller medhavd sprit på en annan och tumult utbryter.
19.56:
En av männen passerar mig på vägen mot toan. Han dunkar till mig med knytnäve ett par gånger på hjälmen, hårt (jag har behållit den på för att behålla värmen). "Höhö," säger han och möter min blick. Han får syn på något, verkar missta mig för något jag inte är. "Öh, kom inte och hugg mig sen, mannen!" sluddrar han och försvinner iväg.
20.00:
Tåget rullar iväg. Blickar ner mot S:t Eskils. Bara ett tiotal dagar kvar till vintertid, nu.
20:01:
Tar fram mobilen, letar rätt på Kent i strömningsappen och sätter på "Spökstad".