Det är bara ett avsnitt kvar av den aktuella serien "Grantchester" i SVT. Serien har aldrig riktigt hämtat sig efter det att den ursprungliga huvudkaraktären, den romantiska och ständigt grubblande kyrkoherden Sidney som spelades av den numera framgångsrika Hollywoodskådisen James Norton, skrevs ut ur serien och ersattes av en betydligt blekare kollega, Will (Tom Brittney).
Men mixen mellan puttrig pusseldeckare på den brittiska landsbygden på 1950-talet och huvudpersonernas brottande med mörkare, existentiella spörsmål, har gjort att jag hängt med ända in i säsong sex av bara farten. Efter säsongsstarten kände jag dock att jag var färdig med folket i prästgården och stängde av. Så aven slump råkade en kväll jag se lite på ett avsnitt. Nu är det kriminalinspektör Geordie som plågas av sitt förflutna och super sig full varje kväll. Och prästgårdens komminister, den ängslige Leonard, har hamnat i fängelse för att han har stått upp för sina principer. Så nu är jag fast igen.
Häromdagen började SVT dessutom visa den tionde säsongen av "Barnmorskan i East End". Jag har sett vartenda avsnitt som har visats i svensk tv. Berättelsen om ett gäng nunnor och barnmorskor i stadsdelen Poplar i London under 50- och 60-talen är otroligt mysig, full av omtänksamhet och värme.
Men det blir lite tjatigt med krystvärkar, religiösa grubblerier och spontana modevisningar. Hur många fler liter fejkat fostervatten och präktiga föreläsningar av Nurse Crane vill jag uppleva? Barnmorskorna går helt enkelt på tomgång och jag borde nog inte slösa mer tid på dem.
Ibland kan det ändå vara skönt och trösterikt att bara slötitta på något välbekant och snällt mellan de skrämmande nyhetsuppdateringarna från Ukraina och cyniska karaktärer i hajpade, nya tv-serier på de kommersiella strömningsplattformarna.
Problemet blir ju att man till slut har jättemånga serier man vill följa och tiden räcker helt enkelt inte till.
Grejen är ju dessutom att även de allra fräckaste serierna blir enahanda. Ett exempel är "Billions" som är inne på sjätte säsongen på HBO Max. Med skådisar på toppnivå och roligt och rappt manus var de första säsongerna ett måste. Sjätte säsongen handlar om... ja vad då? Jag har i lyckats sluta följa den serien, helt utan återfall.