Människors kognition blir sämre när samhällen stängs ned. Isolering och ensamhet är ett djupt onaturligt tillstånd för människan. Och när vi utsätts för onaturligheter sviktar också våra förmågor. I en ny studie från University of West Scotland, vilken DN:s Kristofer Ahlström tidigare skrivit om, pekar resultaten på att kognition, koncentration, minne och uppmärksamhet blivit sämre under tiden vi varit isolerade från samhället.
Många av oss är eller känner oss helt enkelt lite mer korkade nu än innan. Det känns som att man suttit i baksätetsätet på Jim Carrey och Jeff Daniels håriga Ford Econoline i filmen "Dum & dummare" i snart ett år. Kan det förklara de idiotiska företeelser som ägt rum under årets första månader?
Vem vet. Men här är fyra händelser som kanske inte skulle inträffat om människan inte var pandemidåsig.
Ever Given-blockaden
Det var i mars som det enorma lastfartyget, hög som fyra fotbollsplaner, vid namn Ever Given fastnade i Suezkanalen. Vilket gjorde att hundratals fartyg lastade med gods för enorma summor blockerades från att passera i en av världens viktigaste handelsleder. Besättningen menade att det var en sandstorm som orsakade stockningen medan Egyptiska utredare fastslog att det var den mänskliga faktorn som låg bakom. Efter knappt en vecka flöt den igen. Men då hade världshandeln redan gått back flera hundra miljarder. P a n i k.
Visst var det korkat att låta ett av världens största skepp lägga sig som ett kvävande bindestreck i kanalen. Men vad som var ännu dummare var de falska ryktena om att Egyptens första kvinnliga kapten, Marwa El Selehdar, stod bakom motgången. Vilket blev ett kvitto på att människan än är usel.
SVT:s envisa sondering av minfält
När Sveriges före detta justitiekanslern Göran Lambertz släpptes ur häktet, efter att våldtäktsutredningen mot honom lagts ned, höll bland annat Expressen och Sveriges Television presskonferens. I sin trädgård fick Lambertz i direktsändning oemotsagt säga integritetskränkande och nedsättande saker om målsäganden. Men både SVT och Expressen medgav fel – och så gick livet vidare.
Men så hinner det Inte ens gå två veckor förrän SVT släpper "Persona non grata" – en dokumentär om den sexbrottsanklagade komikern Soran Ismail som försöker göra comeback. Vilket, om än oavsiktligt, vidare bekräftade metoo-backlash-fläktens febrilt snurrande propellrar.
Bulletin-skämskudden
Den konservativa webbtidningen Bulletin lanserades sent i fjol med målet att skapa en tidning med ett gäng profilerade stjärnskribenter. Efter cirka två månader avslöjades att ett tjugotal artiklar var delvis eller helt plagierade. Interna konflikter uppstod, chefredaktören Paulina Neuding hoppade av och ersattes av Ivar Arpi. Sedan blev det öppet krig mellan ägarna och redaktionen – varpå flera av tidningens medarbetare (däribland den då nya chefredaktören) hoppade av projektet i mars.
Trots motgångar har Bulletin nu värvat Andrew Rosenthal, före detta ledarredaktör för New York Times, till ny chefredaktör för tidningen. Först såg det kanske ut som en slags pyrrhusseger. Men sedan väcktes frågorna: vet han vad han ger sig in på? Vet han något om svensk pressetik? Är det ett problem att han beskriver sig själv som "en galen man från New Jersey", vilket inte verkar vara en felaktig beskrivning baserat på Dagens Nyheters intervju med honom.
Inte mindre genant blev det när Expressen avslöjade att Bulletin fört en aggressiv värvningskampanj i USA. Vilket bland annat tog sig uttryck i Vanity-Fair-redaktören Miriam Elders Twitterinlägg där hon skrev att hon kontaktats av fem personer som erbjudits chefredaktörsrollen på tidningen.
Vårt naiva grönljus när livsmedelsföretag gör erövringar i modeindustrin
I slutet av fjolåret släppte mataffärskedjan Lidl ett par limiterade sneakers med sina färger och logga för lite över hundralappen – vilka blicksnabbt tog slut i butiker runtom Europa. Sedan såldes de online för tusentals kronor. Näst på tur var 7-eleven som släppte en elevenrandig pyjamas och i mars i år sållade sig det svenska solglasögonmärket Chimi Eyewear och Kalles kaviar till samma skara när de lanserade ett par solbrillor ihop.
Det värsta är inte att företagen sonderar ny terräng. Utan att människan, utan egentlig anledning, dras till det limiterade – kanske nu mer än någonsin. Själv var jag också och grävde i skokorgarna på Lidl när de släppte sina (helt ärligt) rysligt fula sneakers. Det hatar jag mig själv för.