Den som värnar demokratin borde därför värna alla körer. Eller för den delen andra sammanhang där människor träffas, interagerar och bygger förtroende.
Det var den amerikanske statsvetaren Robert D Putnam som undersökte demokrati och ekonomi i Italien mellan 1970 och 1989. Italien är, och var i ännu högre grad på den tiden, ett mycket delat land. Norra Italien var rikt och välmående, södern fattig.
Men de norra delarna av landet var också mer demokratiskt utvecklade än södern. Tilliten mellan människor var större, liksom människors vilja och förmåga att kräva förändring.
Det skulle vara enkelt att förklara de skillnaderna med ekonomi. Rika människor har lättare att se till ”mjuka” värden som demokrati. Men enligt Putnam handlade det inte främst om pengarna. Tvärtom var både rikedomen och demokratin beroende av något annat, nämligen ett fungerande föreningsliv, med körer, teatergrupper, politiska föreningar, fågelskådargrupper och annat sånt som vi normalt kanske tänker på som grädden på moset.
Men enligt Putnam är det alltså föreningarna som är moset. Och det andra som är grädden.
Egentligen är det både enkelt och begripligt. När människor interagerar med varandra uppstår möten som leder till tillit, och i sin tur ökar det man kallar för det ”sociala kapitalet”.
Människor lär sig samverka och samarbeta. Bygga något tillsammans. Exakt det som krävs i en fungerande demokrati. Men också exakt det som krävs för att vi ska få växande företag och välstånd.
I doktorsavhandlingen "Sjung, sjung för livet" konstaterar Dorota Lindström att sångkörer också är bra för människors hälsa. I hennes studie deltog 346 körsångare i åldrarna mellan 20 och 89 år. Människor som sjöng på arbetstid mådde sämre före sången än efter. Och de som sjöng på sin fritid upplevde samma sak. De mådde bättre när körrepetitionen var avslutad.
Själv sjunger jag inte i kör. Så fort jag försöker ta ton tror människor i min omgivning att jag talar holländska. Men jag har ägnat mitt liv åt andra typer av föreningar, bland annat som regissör för musikaler, och kan utan att tveka säga att både Putnam och Lindström har rätt.
Det är bra för oss människor. Och det är bra för samhället.
Kanske måste vi alltså tänka om när vi ställer oss frågan hur vi ska komma till rätta med krisande demokrati och fallande ekonomi. Det handlar om att hitta vägen till samverkan.