Den som vÀrnar demokratin borde dÀrför vÀrna alla körer. Eller för den delen andra sammanhang dÀr mÀnniskor trÀffas, interagerar och bygger förtroende.
Det var den amerikanske statsvetaren Robert D Putnam som undersökte demokrati och ekonomi i Italien mellan 1970 och 1989. Italien Àr, och var i Ànnu högre grad pÄ den tiden, ett mycket delat land. Norra Italien var rikt och vÀlmÄende, södern fattig.
Men de norra delarna av landet var ocksÄ mer demokratiskt utvecklade Àn södern. Tilliten mellan mÀnniskor var större, liksom mÀnniskors vilja och förmÄga att krÀva förÀndring.
Det skulle vara enkelt att förklara de skillnaderna med ekonomi. Rika mĂ€nniskor har lĂ€ttare att se till âmjukaâ vĂ€rden som demokrati. Men enligt Putnam handlade det inte frĂ€mst om pengarna. TvĂ€rtom var bĂ„de rikedomen och demokratin beroende av nĂ„got annat, nĂ€mligen ett fungerande föreningsliv, med körer, teatergrupper, politiska föreningar, fĂ„gelskĂ„dargrupper och annat sĂ„nt som vi normalt kanske tĂ€nker pĂ„ som grĂ€dden pĂ„ moset.
Men enligt Putnam Àr det alltsÄ föreningarna som Àr moset. Och det andra som Àr grÀdden.
Egentligen Ă€r det bĂ„de enkelt och begripligt. NĂ€r mĂ€nniskor interagerar med varandra uppstĂ„r möten som leder till tillit, och i sin tur ökar det man kallar för det âsociala kapitaletâ.
MÀnniskor lÀr sig samverka och samarbeta. Bygga nÄgot tillsammans. Exakt det som krÀvs i en fungerande demokrati. Men ocksÄ exakt det som krÀvs för att vi ska fÄ vÀxande företag och vÀlstÄnd.
I doktorsavhandlingen "Sjung, sjung för livet" konstaterar Dorota Lindström att sÄngkörer ocksÄ Àr bra för mÀnniskors hÀlsa. I hennes studie deltog 346 körsÄngare i Äldrarna mellan 20 och 89 Är. MÀnniskor som sjöng pÄ arbetstid mÄdde sÀmre före sÄngen Àn efter. Och de som sjöng pÄ sin fritid upplevde samma sak. De mÄdde bÀttre nÀr körrepetitionen var avslutad.
SjÀlv sjunger jag inte i kör. SÄ fort jag försöker ta ton tror mÀnniskor i min omgivning att jag talar hollÀndska. Men jag har Àgnat mitt liv Ät andra typer av föreningar, bland annat som regissör för musikaler, och kan utan att tveka sÀga att bÄde Putnam och Lindström har rÀtt.
Det Àr bra för oss mÀnniskor. Och det Àr bra för samhÀllet.
Kanske mÄste vi alltsÄ tÀnka om nÀr vi stÀller oss frÄgan hur vi ska komma till rÀtta med krisande demokrati och fallande ekonomi. Det handlar om att hitta vÀgen till samverkan.