"Atlantic crossing" handlar bland annat om hur Norges regering och kungahus opererade i exil under Andra världskriget och om kronprinsparets familjeliv.
Den norska dramaserien "Atlantic crossing" rullar i SVT:s tablå och på SVT Play. Det är en påkostad produktion och i huvudrollen som kronprinsessan Märtha ses en av Sveriges mest folkkära skådespelare: Sofia Helin.
Serien skildrar ett mörkt kapitel i den nordiska 1900-talshistorien, nämligen hur Norge 1940 ockuperades av tyskarna och tvingade den norska regeringen och kungahuset i landsflykt.
Kronprinsparet splittrades i flykten. Kronprinsen följde med kungen och regeringen till London medan den svenskfödda prinsessan Märtha och de tre barnen for först till Sverige och därefter till USA, där Märtha kom att få en varm och nära relation med president Franklin D. Roosevelt, som här gestaltas av "Twin Peaks"-skådisen Kyle MacLachlan.
I "Atlantic crossing" tillskrivs prinsessan Märtha en viktig roll för hur F.D Roosevelt agerade under andra världskriget, när han 1941 drev igenom den så kallade Lend-Lease act" som tillät det neutrala USA att låna ut vapen och annat krigsmateriel till de allierade i Europa. Men i fokus står framförallt prinsessans personliga utveckling, från en sorts lusekoftornas bortskämda Marie Antoinette till en mogen politiker med stort hjärta och kapacitet nog att göra skillnad för såväl enskilda behövande som hela den norska nationen. Detta trots att hon motarbetades av mansgrisiga familjemedlemmar och politiker och svartsjuka kvinnor.
Serien, som är baserad på verkliga händelser, har fått rätt mycket kritik. Både för att manusförfattarna tagit sig stora friheter i sin tolkning av historien och för att vara seg och melodramatisk.
Jag är ingen expert på vare sig det norska kungahuset eller Norge under Andra världskriget, så jag stör mig inte på eventuella faktafel. För mig som tittare är det uppenbart att "Atlantic crossing" är fiktion. Däremot håller jag med om att serien är både omständlig och långsam. Med undantag för några riktigt starka scener i de första avsnitten, när Märtha flytt till Sverige och tvingas bo hos sina svenska släktingar på Drottningholms slott där Gustaf V uppvisar tydliga nazistsympatier och utövar påtryckningar för att få henne att åka tillbaka till Norge och på så sätt skänka kunglig legitimitet åt tyskarnas ockupation av Norge, börjar man inte komma under Märthas pälsstolor och eget skinn förrän en bit in i femte avsnittet.
Då blir det drama av allehanda sorter, triangel-, svartsjuke- politik- krigs- och melodrama.
Det feministiska anslaget blir också tydligare efter hand. Kronprinsessa Märtha underskattas och dubbelbestraffas. Norges regering, kungen och hennes man kräver att hon ska förmå det neutrala USA:s president att agera mot Tyskland i kriget, och när hon gör det, på sitt eget sätt, så gör hon "fel" och utsätts för gement skvaller.
Men vid det laget står Sofia Helins Märtha mig nästan upp i halsen i all sin präktiga godhet och Kyle MacLachlans president Roosevelt känns mest som en gubbsjuk pajas som har all tid i världen att köra sportbil, kurtisera en norsk prinsessa och lattja med hennes barn.
President Franklin D. Roosevelt gestaltas av Kyle MacLachlan i den norska dramaserien "Atlantic crossing".
Så varför ska man då se "Atlantic crossing"?
Kanske för att man gillar kostymdrama, kungligheter och Sofia Helin, för då får man verkigen sitt lystmäte. Och har man bara klarat av startsträckan så blir serien till slut ändå ganska underhållande och spännande.