Sedan säsongen av "Love is blind Sverige" släpptes har jag suttit bänkad framför min tv. Jag har skrikit rakt ut, jag har skämts, jag har avundats kärleken och jag har sett dejtingvärlden speglas på bästa sätt.
Nyligen skrev Fanny Svärd en omtalad krönika som retade upp väldigt många män och även deltagare från programmet. Hon beskriver hur kvinnorna i serien ständigt är trevliga, snygga och välklädda medan männen rent av ser ut som en påse skit.
Trots noll ansträngning får männen precis allt de önskar.
Vilket fick mig att förstå att "Love is blind Sverige" inte bara är fantastisk reality-tv utan även ett kvitto på att vi kvinnor har alldeles för låga krav – och vi har satt oss själva i situationer där vi aldrig blir behandlade som vi förtjänar.
Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit om värdelösa dejter eller om hur jag ständigt blir besviken i mitt sökande efter kärleken. Jag klär upp mig, ställer frågor, är nyfiken, planerar när och på vilken plats vi ska ses och jag erbjuder mig alltid att dela på notan.
Jag står i mitt badrum två timmar före utsatt tid och lockar mitt hår, fullt medveten om att min dejt kommer att dyka upp i ett par dassiga "skinny jeans" med planen: en öl i soffan framför en film.
Och jag är fruktansvärt trött på det.
Killar behöver aldrig anstränga sig för att de har lärt sig att de får allt ändå. Vilket är helt sjukt när man tänker efter.
Varför tar jag på mig rollen som projektledare på dejter och varför tillåter jag mig själv att bli behandlad som en påse skräp?
En gång gick jag på dejt med en kille som hade planerat den väl – alltså bara bestämt plats för den. Vilket jag där och då blev imponerad över.
I min telefon finns en anteckning som lyder:
Krav på killar:
Blond
Bra hygien
Det är självklart att jag med mina låga krav alltid kommer att bli besviken. Jag får en blond kille med bra hygien och personen i fråga får en nyfiken, lyhörd, rolig, spontan och snygg tjej.
Jag är ett jävla kap som nöjer sig med vad som helst.
En guldgruva för alla killar där ute.
Precis så är det i "Love is blind Sverige". Alla par är ojämställda för att kvinnorna har nöjt sig med det som de tror att de förtjänar.
För min del slutar det här.
Jag kommer aldrig att nöja mig med för lite och det borde ingen annan kvinna göra heller. Vi kan som minst kräva att någon anstränger sig.
För så jävla svårt är det inte.