I "Zebrarummet", som är en originalserie från Viaplay, får vi ännu en gång följa med till en elitistisk internatskola där nätverk byggs och maktstrukturer cementeras genom pennalism eller "kamratfostran".
På skolan Tuna Kvarn bor och studerar överklassens barn, i många familjer har man skickat sina tonåringar till skolan i flera generationer. Det är väldigt mycket Hogwarts över det hela. Ungdomarna har gröna skoluniformer och utövar udda sporter som skeet och rodd. Tuna Kvarn har stall och egen golfbana, en teaterensemble och ett gäng elever som är vidriga översittare. Här i form av ett slutet, exklusivt sällskap, "Zebrarummet", dit man väljs in.
"Alla" elever vill vara med, men få passerar genom nålsögat. Den som blir invald tvingas genomgå förnedrande riter och svära att alltid backa upp sina klubbkamrater och aldrig avslöja vad som utspelar sig i Zebrarummet.
Skolans diaboliska ägare och vd Carl spelas av Henrik Schyffert, som även har skrivit serien tillsammans med Gustaf Skördeman. De har inte bara skapat en thriller i internatskolemiljö, utan har också haft en ambition att synliggöra klassklyftor i Sverige.
Bara några kilometer från Tuna Kvarn ligger den nerslitna kommunala gymnasieskolan Holmered. Konstrasterna mellan skolorna kunde inte vara större. Här saknas behöriga lärare i flera ämnen, skolsköterska och bänkar att sitta på skolgården. Rektorn är konflikträdd och står inte på elevernas sida. Det anser i alla fall kuratorn Sara (Aliette Opheim), som drivs av ett starkt patos i sin ambition att finnas till för ungdomarna och försöka hjälpa dem.
Så en morgon hittas en elev vid Tuna Kvarn död. Pojken har just blivit invald i Zebrarummet. Dödsfallet sätter igång en kedja av händelser som inbegriper såväl elever och personal vid de båda skolorna.
Det är många spår och trådar i den här serien och allt är väldigt intensivt och laddat. Ibland blir det nästan to much och även svårt att köpa vissa karaktärers agerande. Men, tack vara många fina insatser av unga skådespelare som Alva Bratt, Tiam Miladi, Aviva Wrede, och Edvin Endre, måste man ändå gilla "Zebrarummet".
Och den som trodde att världen inte behöver ännu en brorsa Skarsgård som superstjärnskådespelare har fel. Valter Skarsgård är riktigt, riktigt bra, som valpig och labil överklassunge.