Marknader är märkliga platser.
Plötsligt känns det helt motiverat att köpa saker som man aldrig hade köpt i en vanlig affär. Vem hade valt marknadsnougat - socker, kakao och vatten - i sin lösgodispåse från kvartersbutiken? Inte jag i alla fall. Men höj kilopriset med 40 procent, lägg dem i en rustik trälåda, ställ in någon som plockar åt mig och sälj utomhus i snålblåsten, så är jag såld. Alla andra också.
Man kan håna tv-shop och dess onödiga prylar ett helt liv, men presenteras samma saker på en marknad inser man vad bra de kan vara att ha. Facit: det är de inte. Landets second hand-butiker är fulla av dem, i oanvänt skick.
Man finner sig också i att man tar sig fram en meter i minuten. Vad brukar man tycka är värt den väntan och trängseln? Biljetter till Håkans nästa spelning på Ullevi? Ny iphonelansering? Ja, och att få gå på samma gata man passerar varje dag, fast den här gången inklämd mellan andra människor, med enda målet att ta sig ut igen. Och kanske köpa en donut på vägen.
Man vet att ens hälsenor kommer att bli påkörda av barnvagnar. Man vet att man kommer att få ångest över att man spenderat för mycket pengar på krafs. Kanske kommer man att ångra att man kastade sig ner i en garanterad grogrund för diverse förkylningar och influensor. Eller att man inte lade sex timmar på något som behövde fixas i stället för att bara knata runt.
Så varför gör vi detta?
Jag tror inte att det är så simpelt som att det bara är "tradition", även om det givetvis är det. Jag tror att det är något större än så.
En marknad är här och nu. Det är påtvingad mindfulness i en tid där vi annars har så bråttom, är så stressade och gärna lever i det förgångna eller i framtiden. Att gå på marknad är en sorts mikrorevolt mot detta. Man är helt närvarande i stunden. Ännu mer så eftersom man inte ens vågar ta upp sin telefon i trängseln, med risk för att den tappas och blir söndertrampad.
Jag skiter i att jag fem timmar senare, när jag pustar ut i soffan hemma, kommer inse att nougaten inte är god om den inte serveras till marknadssorl och plockas med halvt förfrusna fingrar. Jag är ändå sugen nu.
Ja, marknaden kanske tar hela min lördag i anspråk när jag verkligen borde tvätta och städa. Och? Jag har bestämt mig för att jag vill göra det ändå.
Det spelar ingen roll att jag vet att IKEA kommer att sälja billigare julpapper om två veckor – jag vill ha dessa rullar och jag vill ha dem NU!
Än sen om jag behöver träffa på mitt ex och hans skitsnygga nya tjej? Det kan inte undvikas, det är bara att gilla läget när det är marknad.
Jag är redo för alla dessa utmaningar, eftersom mitt sinne är fullt av medveten närvaro.
Och tänk om jag faktiskt alltid har önskat mig en "skojig" t-shirt som putstrasa till bilen?