Det var för någon vecka sedan det började spridas på mina sociala mediekanaler. Det ryktades om en splitterny exklusiv app där det krävdes en inbjudan för att kunna registrera sig. Först var det A-kändisarna som delade skärmdumpar på sina nya profiler och efter bara någon dag hoppade B-kändisarna på tåget.
I och med att varje ny registrerad användare får bjuda in två personer gjorde pyramideffekten sitt – vilket innebar att jag i veckan fick en aktad kallelse till att vara en del av myset.
Appen är en ny sociala medieplattform där varje användare kan starta ett eget rum, ensam eller tillsammans med någon annan, där man kan prata om nischade teman eller allt mellan himmel och jord. Sedan kan man bjuda in andra användare som antingen kan sitta och lyssna på vad du eller ni har att säga eller själva (med moderatorns godkännande) hoppa in i samtalet.
Med andra ord är det som en cocktail av podd, konferenssamtal och gött snack. Vilket är en fortsättning på den starka lyssningstrenden med poddar, ljudböcker och musikstreamingtjänster.
Skillnaden mellan Clubhouse, och låt oss säga Zoom utan kameran påslagen, är att man kan söka sig till grupper som tangerar dina intressen. Du kan när som helst gå online och "chatta" med folk du följer eller bara gå in som lyssnare.
Under dygnet som jag varit registrerad har jag enbart varit aktiv i en diskussion. När moderatorn beskrev syftet tänkte jag först att jag genast skulle trycka på lämnaknappen. Det var en "no judgment zone" där man fick prata om vad som helst, förklarade han. Jag tänkte på konfaläger och de stela och sterila grabbsnacken vi tvingades delta i av lärarna på högstadiet. Men när folk började dela med sig av sin coronaångest hoppade jag på tåget.
Det var mysigt. Ett gäng främlingar som öppnade upp sig och till följd av det stiftade bekantskap med varandra.
Jag botaniserade vidare. Såg en schemalagd diskussion om veckans mediesnackisar med bland annat Alex Schulman och Expressens Karin Olsson. Hoppade in i ett lunchrum och lyssnade på när folk pratade om det sydkoreanska bandet "BTS" succé.
Det är utan tvekan det "mänskligaste" sociala mediet man kan ha just nu. Det går inte att gömma sig bakom en skärm och låta fingrarna fäktas med dina motståndare. Inte heller kan du visa upp en snedvriden verklighet av ditt liv och dölja felen med ett filter eller två.
Det är god ton – och i och med att appen fortfarande är i sin begynnelse råder det en del virrvarr. Rum kan öppnas för att sedan stänga några sekunder senare. Diskussioner som ska handla om Sveriges mästerkock kan snabbt börja handla om vilken nattklubb man saknar mest. Det är precis som det ska vara när en app startar. Man känner på styret lite försiktigt – och inom något år finns det vedertagna sociala tekniker för hur man ska ta sig an Clubhouse.
Tajmingen kunde inte varit bättre. Coronan fortsätter sprida sin misär runt världen. Och medan vi väntar på att samlingsplatserna öppnar igen kan vi smygstarta med att lära känna nya människor på Clubhouse istället.
Om det är gamla nyheter om en månad vet antagligen inte ens gubbarna i Silicon Valley. Men i och med att jag varken var tidigt på bollen med Instagram, Facebook, Twitter eller något annat socialt medium ska jag nu försöka vara med när eventuell cyberhistoria skrivs.