Den här våren har det gått tretton på dussinet av vardera slag. Den ena mer tvärsäker än den andra på hur en pandemi bäst fås att gå fot.
På många sätt har dessa horder av experter påmint om en annan yrkesgrupp som också gärna spår i kaffesump. Jag talar om meteorologerna. Förökar de sig genom delning?
Förr höll sig TV med ett par tre stycken meteorologer. Trygga institutioner som varje kväll, år ut och år in, i ur som skur, ritade nederbördsstreck och berättade om ”omfattande regnväder”. Man drar sig till minnes personligheter som Curry Melin och John Pohlman. Och sensationen Åsa Bodén, den första kvinna som högg åt sig väderpinnen i rutan.
Hur skulle det nu gå med lågtrycksryggarna?
Mycket bra visade det sig. Det spöregnade om somrarna även med en kvinnlig TV-meteorolog.
Numera går det tretton på dussinet även i väderskrået. Det finns inte på kartan att hinna memorera namnen på alla de vädermän- och kvinnor som blåser förbi en normalkväll. Varenda nyhetskvart med självaktning håller sig med eget väderorakel. Så fort ett är ur bild hoppar ett nytt in och säger något klokt om hagelbyar och köldknäppar.
Någon borde undersöka om meteorologerna är lika oense om femdygnsprognoserna som virologerna om munskydden. Och hur ska en sydväst förresten bäras på rätt sätt? För många av oss känns det fortfarande som att ha mössan bak och fram.
Kanske något att bita i för någon av alla de forskare som nu stuckit fram nosen för att profilera sig en smula. Det har rått högsäsong för förståsigpåare i år. Intet ämne är för smalt för att ägna en livstid åt.
Ja, pandemier ger nya perspektiv på tillvaron. Bara en sådan sak som att vi knappt längre verkar få plats i vår egen geografi. Har verkligen halva Sverige varit utrymt tidigare somrar? Får vi inte längre rum allihopa om vi, som nu, måste hålla oss hemma?
Så länge vi kan minnas har vi matats med hur mycket mer vi borde vältra oss i den fantastiska svenska naturen istället för att dra till Mallis. Men nu när vi stannar hemma, hur låter det då? Får vi beröm?
"Det värsta jag varit med om" säger naturbevakaren i Västerbotten om turisterna som är nyfikna på Vildmarksvägen. Och från det ena naturreservatet efter det andra larmas om att hela härligheten håller på att nötas ned och bort av alla ivriga vandrare som snört på sig kängorna för en stärkande tur i Guds fria natur.
Hur man än vänder sig tycks sydvästen hamna bak och fram.