Guilty pleasure – något man gillar att lyssna eller titta på i smyg som man skäms lite över. Nu ska jag erkänna mitt.
När vänner eller kollegor frågar mig vilken typ av musik jag lyssnar på så slänger jag alltid ur mig artister som Fricky, The Weeknd, Broder John, Snook, Drake och Frank Ocean. Jag vill framstå som en tjej som lyssnar på alternativ musik och som är lite mystisk.
Det handlar inte om att jag ljuger. Utan att det finns annan musik jag hellre lyssnar på när jag sminkar mig eller ska ta ett glas bubbel innan förfesten.
Det är samma sak när människor frågar mig om favoritserier eller filmer. Jag säger alltid "Star Wars", "Sagan om ringen", "Stranger Things" eller "Game of Thrones".
När jag i själva verket föredrar att kolla på Beck, Johan Falk, allt med Björn Skifs och Skilda Världar.
Jag vet vad ni tänker.
En ung, tatuerad tjej vars populärkulturella intresse inte alls stämmer överens med vad andra i min generation gillar.
Därav att jag skäms så mycket.
Mitt guilty pleasure är gamla och avdankade gubbar.
Jag har sett allt, då menar jag verkligen allt, med Peter Haber. Jag älskar Jakob Eklund. Kjell Bergqvist har något speciellt och hur mycket jag än försökte häromdagen kunde jag inte sluta sjunga på "Öppna din dörr" av Tommy Nilsson.
Ibland när jag står framför spegeln med bubbel i ena handen och plattången i andra, skriksjungandes på "Little Willie John" av Peter LeMarc tänker jag alltid vad fan mina vänner skulle tro om de såg mig. De skulle förmodligen tappa hakan och fråga vad det är jag håller på med. Undra var den coola Malin de känner henne som har tagit vägen.
Jag har en gömd spellista som jag endast lyssnar på i hemlighet med Peter LeMarc, Bo Kaspers, Eldkvarn, Björn Skifs, Tomas Di Leva och Pugh Rogefeldt.
(Men det finns också kvinnliga artister i den där listan som Lisa Nilsson, Agnetha Fältskog, Monica Zetterlund, Eva Dahlgren och The Cardigans.)
Jag ogillar ju gubbiga gubbar i allmänhet, så varför just dessa äldre män, vars namn jag har slängt ur mig nu, är okej – vet jag inte. Jag har försökt sätta ord på det och kanske handlar det om de känns trygga på något sätt.
Jag börjar redan ångra mig för att jag nu ger de flesta en helt annan bild av mig. Försök se mig som en cool tjej som bara har ett brett musiksinne och som gillar det mesta. Det är så jag skulle förklara det i alla fall.