Det var ingen rolig torsdagkväll. Klockan närmade sig 21 och det började bli allt svårare att ignorera förkylningen och nackspärren som knackade på. Dessutom hade jag inte hunnit äta middag så både humör och blodsocker var kört i botten när jag satte mig i bilen för att köra hem.
Som vanligt hade jag radion på när jag körde. Brukar växla mellan Sveriges radios P3 och P1. Nu var det P3, som inte sände det vanliga bruset låtar från världens topplistor, utan blocket "Pop och indie i P3 med Carolina Sandström".
En fet saxofonslinga och en ängslig sångröst fyllde kupén och gick rakt igenom alla lager av irritation och trötthet. Det liknade inte något jag hört förut, men kändes ändå så välbekant att det slank in i både mage och hjärta.
Det lät som om Theodor Jensen från Broder Daniel och The Plan fått en son tillsammans med kvinnan som omsjungs i Björn Skifs "Michelangelo" som åkt till dansbanan i Broby för att dansa tryckare. Typ.
Det händer inte ofta att jag reagerar så på en låt, men nu ville jag stanna bilen och gå in på P3:s utmärkta service "Låtlistan" för att kolla vad det var. Men i det tilltagande mörkret, med rådjur, cyklister och epa-traktorer i rörelse, kunde jag inte blockera vägrenen. Så jag memorerade klockslaget 20.39, och åkte hem och tog reda på fakta.
Låten heter "Livet (Ett ukast)" och bandet Blomkattdansen. Gruppen är baserad i Halmstad och verkar annars spela någon sorts soulfunkig hip hop på svenska. "Livet (Ett ukast)" sticker ut även i Blomkattdansens låtkatalog.
Förutom att jag blev glad över att få höra en sjukt bra och fräsch låt fick jag också kvitto på att det är klokt av mig att envisas med att lyssna på radio i bilen i stället för att strömma mina egna spellistor.
Jag gillar verkligen P3:s musikprogram som går på vardagskvällarna. Förutom Carolina Sandströms pop- och indieblock på torsdagar lyssnar jag nästan varje måndag en stund på "Dans och elektroniskt i P3" med Samir Yosufi. På tisdagarna blir det en skvätt "Rock, metal och punk med John Andersson", och på fredagar hör jag gärna Rebecka och Fiona spela sina favoriter.
De gör grovjobbet när de letar upp och spelar ny musik utanför mainstreamfåran.
Det håller inte bara mig uppdaterad, utan bidrar till vitalisering av all populärkultur och utgör ett plattform för nya akter att nå en större publik.
Kanske är "Livet (Ett ukast)" med Blomkattdansen nästa "Sunnanvind" med Mares?