Korv med bröd.
"Händelser vid vatten" och Karin Smirnoff. Epa-dunk, Hooja och Sarah Parkman. Biltemakörv och Lidl-sneakers. Grönsaksodling och "Leif och Billy". Här har vi det som gäller.
Att säga att dieselpriset vid pump måste ner är numera inte bara okontroversiellt, det har blivit någon sorts sanning som knappt går att ifrågasätta, när A-traktorer är hippare än Teslor och klimataktivism inte längre betraktas som civil olydnad utan som kriminellt.
Det senaste året har livet i glesbygden fått stjärnstatus. De som tidigare fnissat lite magsurt åt trendiga storstadsbor som dricker hantverksöl på krogar vid Nytorget på Södermalm, gapskrattar nu med ett helt nytt självförtroende.
Det här är ingen viral Tiktok-trend, utan en utveckling som pågått länge och inte bara i Sverige. Men, sociala medier har en viktig del utvecklingen, eftersom det handlar om att makten har flyttats från en "elit" till gräsrötterna, vilket vi redan sett avspeglas inte minst i just mediekonsumtionen och i politiken.
Annat som spelar roll är paradoxalt nog den gröna omställningen för att fasa ut fossilsamhället och digitaliseringen som gjort glesbygder och småorter mer attraktiva att leva i. Lägg därtill räntehöjningarna som gjort kostnaden för att äga ett boende i en storstad skyhöga, samtidigt som värdet på samma bostäder sjunkit dramatiskt.
Vi ser stadskärnor utarmas på butiker och inte minst, utanförskapsområden där gängkriminalitet och skjutningar som skapar otrygghet och uppgivenhet i befolkningen. Den urbana livsstilen känns helt enkelt inte lika het längre.
Men i glesbygden ser vi något annat. Jag skulle helt enkelt vilja påstå att många lantisar inte vet hur bra de har det!
Som exempel vill jag nämna flera mindre samhällen i Sörmland som har blommat upp – orter som Stallarholmen, Vrena, Tystberga, Näshulta, Mellösa, Forssjö och Marmorbyn. Samhällen som efter decennier av avveckling har fått nytt liv och mer service tack vare ökade möjligheter till hemarbete, satsningar på nybyggnation av bostäder, skolor och i de minsta samhällena även etableringen av dygnet runt-öppna obemannade butiker. Det går helt enkelt att leva life i "hålor" som Forssjö, Mellösa, Nävekvarn eller Näshulta. Här finns inte bara trygghet och närhet till naturen, utan också ett krogliv och ett utbud av konserter och andra nöjen.
Jag är ju själv småstadsbo och sedan en tid även ägare av en stuga i glesbygdskommunen Vingåker. På många sätt gläds jag åt den här utvecklingen, men jag är också en liberalt sinnad person som måste konstatera att de här strömningarna lagt grunden för ett politiskt klimat som jag inte känner mig hemma i.
Dessutom älskar jag stadspuls och skulle förtvina mentalt om jag inte fick åka till storstäder och ta del av deras kultur- och nöjesutbud. Staden som livsmiljö har fortfarande enorma fördelar – inte minst miljömässigt. Våra större städer fortfarande mänskliga smältdeglar och utgör motorerna för tillväxt och utveckling i samhället på många väsentliga områden.
Jag tror inte att Epa-dunk och "Leif och Billy" är framtiden för Kultur- och nöjessverige och att varmkorv med bröd är den bästa dieten för människor.
Men just nu är det alltså glesbygden som är het. Och vi lantisar kan ju passa på att njuta att för en gång skull få diktera trenderna och känna oss coola. Troligen varar det bara några år, tills vi får nästa högkonjunktur.