Vi har tidigare hört och läst om problemet på Willys vid Tivoliallén. "Alla" som står där får parkeringsböter och det spelar ingen roll om man gör rätt för sig.
Den här gången var det min tur.
För kontext är jag som bilförare lite av en "äsch, det går"–person eller "det där händer aldrig mig".
Jag har både charmat mig till att slippa böter och aldrig fastnat på en fartkamera – vilket jag absolut borde ha gjort. Jag har flirtat mig till att slippa böter när jag inte hade biljett på spårvagnen.
Därför tänkte jag den här söndagen:
"Jag ska bara in i fem minuter och köpa chips" och lite klantigt råkar jag ställa in p-skivan på "6" i stället för "16". Det är mörkt och jag har bråttom.
Det är en regnig söndagseftermiddag, jag är trött, bakis och stressad över att Sverige snart ska spela bronsmatch i Handbolls-VM mot Danmark. Allt jag vill ha är en påse chips.
Inte så mycket begärt alls.
Jag springer in, botaniserar bland chipshyllorna – trots att jag alltid väljer samma påse ändå. Jag greppar tag i påsen, rör mig med raska steg mot kassan och betalar.
Efter exakt sex minuter kommer jag ut, sätter mig i min bil och där sitter den. Den gula, förbannat störiga parkeringsboten.
Ja, jag vet att jag gjorde fel. Men jag tycker inte att jag förtjänar det.
Jag kollar mig omkring, jag ser ingen parkeringsvakt var jag än kollar. Jag blir arg, sur och bitter. Parkeringsvakterna på Willys är som hökar med stenkoll på exakt varenda bil som parkerar och verkar nästan tycka att det är kul att förstöra människors liv.
Mina chips kostade nu 500 kronor – en vecka innan jul.
Och det är det som stör mig.
Hur tänkte parkeringsvakten, undrar jag.
Så här?
"Nu jävlar, hon ser ut som en person som skiter i p-skiva. Nu har jag chansen att förstöra hennes söndag."
Så jävla taskigt!
Jag känner mig kränkt.
Jag har varken råd, tid eller lust att betala den här boten när jag varit inne i affären i sex minuter. Vissa hävdar ju att de får böter bara på den tiden de springer in och hämtar en p-skiva.
Det hade väl varit värre om jag stod i timmar, i vägen för någon eller på en familjeparkering?
En bekant till mig beskrev situationen på ett fenomenalt sätt:
Det finns tre saker man inte kommer undan i livet.
Det första är döden, det andra är skatteverket och till sist parkeringsvakten på Willys vid Tivoliallén.
Och jag kan inte göra annat än att hålla med.