För bara två månader senare jublades det över hela Sverige när restriktionerna lättade.
I en krönika av Dagens Nyheter-skribenten Alex Schulman från tidigt i oktober berättar han om ett möte med en krögare i Stockholm som han hade strax efter att restriktionerna släppte. Schulman skrev då att han för krögarens skull hoppades på några galna veckor på krogen för att kickstarta försäljningen efter den svåra pandemitiden. Krögaren svarade då häpet: ”Några galna veckor? Nu börjar ett vansinne som kommer att sträcka sig i ett decennium." Jag minns att jag läste det och tänkte: Yes! Äntligen kommer krogbranschen på fötter igen! Jag ska minsann delta i vansinnet och bidra till välgörenheten!
När Magdalena Andersson ställde sig vid podiet under tisdagen tillät jag mig faktiskt att hoppas på goda nyheter. Kanske något om utökad användning av vaccinbeviskontroller? Statsministern höll mina förhoppningar i sin hand och fortskred med att krossa dem. Avståndskrav mellan sällskap på krogen. Endast sittande servering. Deltagartak.
Jag hasade tillbaka mot mitt skrivbord och tänkte på den 29 september, när restriktionerna lättade. Stämningen på stan hade varit lite bra för att vara sann den dagen, trots att regeringen hade uppmanat oss att leva som vanligt.
När jag lyfte luren för att ringa upp och intervjua några av Sörmlands alla krögare och festfixare kändes det som att minnas en dröm. En dröm som nu mycket riktigt hade varit för bra för att vara sann.
För Sörmlands festfixare var det mycket bistert att höra Magdalena Andersson säga att det inte skulle bli något hemvändarfestande i år.
Vemodet växte sig större. Tonen i Sörmlandskrögarnas röster när jag frågade vad de nya restriktionerna skulle innebära för deras verksamheter var liksom uppgiven, melankolisk och luttrad. De var vid det här laget vana vid att bli nedtryckta.
Samtidigt som jag pratade med de förkrossade krögarna drog jag mig med smärta till minnes att Statsepidemiolog Anders Tegnell redan i oktober varnade för det som precis skett. I samma ögonblick som restriktionerna släppte varslade han om att de kunde komma tillbaka om vi inte skötte oss.
– Det är något för unga att tänka på, att inte slarva bort den här möjligheten de har fått, sade Tegnell till Ekot.
Jag tänkte på krögarnas uppgivna röster och kände mig lika hopplös som dem. Det är klart att lättade restriktioner leder till ökat festande. Men om ökat festande bara leder till nya restriktioner, finns det då över huvud taget något ljus i slutet av tunneln?