Samuel Fröler spelar Ludde Ludvigsson, en polischef med dubbelnatur.
Krimserien bygger på en idé av Leif GW Persson, och precis som första säsongen – som är inspirerad av fallet Thomas Quick – är även säsong två löst baserad på verkliga händelser. Jag spoilar väl inte särskilt mycket om jag avslöjar att handlingen bland annat kretsar kring en polischef som har likheter med Göran "Kapten Klänning" Lindberg.
Kärnan i serien är en liten grupp poliser och civilanställda som sitter längst ner i polishusets källare och arbetar med så kallade kalla fall. Gänget består av fyra ganska knepiga individer och leds av den fyrkantiga och socialt inkompetenta kriminalkommissarien Peter Wendel, som satts på undantag på grund av en historia med samarbetssvårigheter och psykisk ohälsa.
Robert Gustafsson är perfekt i rollen som den medelålders och vardagsgrå kriminalkommissarien Peter Wendel som kämpar på med livet trots ett tungt bagage i form av missandel i barndomen, skilsmässa och sorg och skuldkänslor efter broderns (som också var polis) självmord, en dödsorsak som Peter inte helt kan tro på.
När vi åter möter Kalla fall-gruppen har de tappat en medlem, Jorma (Christopher Åhlin) har sadlat om blivit fastighetsmäklare. Caijsa (Louise Peterhoff) är gravid och ska snart gå på föräldraledighet, dessutom har hon blivit besatt av att lösa ett historiskt mord på en ung kvinna. Barbro (Ia Langhammar) har mest tankarna på sin nya hund i huvudet. Deras arbetsuppgifter är trista och de kandidater som söker jobbet som ersättare till Jorma håller inte måttet.
Men snart blir det mer fart i källaren. Jorma vantrivs som mäklare och kommer tillbaka och när en kollega och hittas skjuten visar det sig att han har flera historiska polisutredningar i sitt hem. Kalla fall-gänget får i uppdrag att ta reda på varför och hur han fått tag i materialet. Det leder till de får upp ögonen för att deras egen polischef kan vara sexköpare.
Skådespelarna Christopher Wagelin, Robert Gustafsson, Ia Langhammer och Louise Peterhoff återkommer som sina karaktärer i andra säsongen av "Det som göms i snö".
När de gräver vidare inser de att det finns kopplingar till flera ouppklarade brott och även till Peters brors dödsfall.
"Det som göms i snö" bjuder på många scener med polisiärt fotarbete. Peter, Barbro, Caijsa och Jorma sitter i bilar och spanar eller håller förhör. De googlar och bläddrar i pappershögar, de utnyttjar sina personliga kontaktnät och rundar regelverket lite lagom när det "behövs".
Det är väldigt lite action, i stället är det långa sekvenser med ansikten i närbild. Ändå är det spännande och väldigt underhållande. Dråpligt snarare än askul.
Ia Langhammer spelar den godhjärtade, hundälskande och klipska Barbro.
Roligast är Ia Langhammars Barbro, som hela tiden kommenterar det som händer, piffar till kontoret eller trollar fram medhavt fika, är brutalt ärlig och otroligt snabbtänkt.
Christopher Wagelins Jorma är också en härlig karaktär, som i den här säsongen måste hantera flera delikata privat dilemman.
Deras envisa arbete ger till slut resultat och upplösningen bjuder inte minst Peter Wendel på överraskningar och chans att komma vidare i sitt liv.
På flera sätt skulle man kunna dra paralleller till den hyllade brittiska serien "Saknad aldrig glömd" som visas i SVT och SVT Play just nu. Där handlar det också om kalla mordfall. Poliserna i gruppen har samma fokus på fotarbete, det är research och förhör snarare än biljakter och tjänstevapen som avfyras. Spänningen byggs upp ändå, med helt andra element.
Jag tycker att dessa båda lågmälda serier är bland det bästa man kan se just nu.