Tareq Taylor har en slev i varje tänkbar gryta, programleder i SVT och gör däremellan reklam för både champagne, gin och vin.
Vem kommer i framtiden att lita på fagert tal om vikten av att stå fri när SVT:s profiler ena dagen är satta i ”allmänhetens tjänst” och den andra gör betald reklam för vin, bilar, gin, och bysthållare?
Fortsätter det så här undermineras förtroendet för public service - och får hela institutionen att svikta.
Tanken med public service är ju att ge alla medborgare tillgång till opartisk information, eller som det står på Myndigheten för press radio och tv:s hemsida: "Det finns sedan länge en bred politisk enighet om att det vid sidan om kommersiella medier behövs ett starkt och oberoende public service."
Sverigedemokraternas tjat om vänstervridning är redan ett reellt hot, men frågan är om inte de kommersiella krafter som med public service goda minne lockar till sig snart sagt varenda framträdande public service-profil är ett minst lika stort hot mot allmänhetens förtroende för verksamheten.
Utan oberoende inget förtroende. Och utan förtroende är det bara att klappa igen butiken. Och låta kommersen ta över hela klabbet.
Förr var en knivskarp gräns mellan information och reklam självklar. Numera flyter hela rasket ihop i en enda grynvälling. På sociala medier informerar barnmorskor om hemförlossningar och andra barnsbörder samtidigt som de gör reklam för solkräm och Ikea-kök. Småbarnsmammor förhärligar bantningspulver och halvkända skådisar talar sig varma för braskaminer. När någon fått ihop tillräckligt många följare på Instagram är marknadsförarna tydligen framme och uppvaktar.
Inte ens public service är längre kapabla att hålla gränsen mot sina medverkandes förkärlek för extrainkomster – trots talet om att stå fri.
Så fort någon visat nunan i några av våra skattefinansierade kanaler så kan man slå sig i backen på att hen inom kort dyker upp som reklampelare för ditten eller datten i ett "betalt samarbete".
Enligt SVT:s karensregler får en medarbetare inte göra extrauppdrag från fyra veckor före en programserie börjar – till två veckor efter sista avsnittet.
Men Tareq Taylor i ”Trådgårdstider” hann inte ens ur karantänen innan han var igång med pressreleaser för sitt egna vin. ”Det blev lite tokigt ”kommenterade han i Sveriges Radios mediegranskande ”Medierna” trots att han medverkat i SVT till och från under 14 år och således borde ha koll på regelverket.
Det finns dessutom en hake med karensreglerna: de gäller inte repriser.
Att sälja sig för en grynvälling, eller iallafall för en bysthållare, tycks vara alldeles, alldeles underbart. På bilden SVT:s gympaledare Sofia Åhman.
Gympade på flitigt med Sofia under pandemin. Låg och crawlade framför tv:n och kände mig duktig. Självklart omvandlade Sofia genast sitt nyvunna kändisskap till flis genom att efter sista avsnittet börja kränga en viss sorts sport-BH samt gympadojor på sitt Insta.
Eftersom hennes ”Hemmagympa" ständigt går i repris så har tv-pass och BH-reklam på ett behändigt vis länge kunnat löpa sida vid sida. Kanske till sport-BH-suktande tittares fromma, men framförallt till bysthållartillverkarnas och Sofias.
Lotta Lundgren varvar uppdrag för SVT och Coop.
När ”Historieätarna” nu körs i repris så kan det kan det mycket väl hända att programledaren Lotta Lundgrens Coop-reklam dyker upp parallellt.
DN:s Alex Schulman dissar Ica i sin spalt samtidigt som han gör reklam för Willys. Det kanske rentav hänger ihop med att han också är med i reprisen på "Historieätarna". Vad vet väl jag?
Men det är lätt att få för sig att Coop eller Willys har en köttbulle med i spelet.
Överdriver jag ? Eller är det så att SVT i jakten på att blidka och behålla sina profiler tagit första spadtaget till sin egen undergång?