Luntz berättade att hans firma hade undersökt vilka faktorer som var avgörande för om en politisk kandidat gick vinnande ur en valkampanj. De hade studerat valprogram, budskap, kandidatens klassbakgrund, hudfärg, kön och en rad andra saker.
Och de kunde dra en tydlig slutsats. Den enda faktor som alltid var helt avgörande var – skägg. Om en av kandidaterna hade skägg förlorade han alltid valet. Varje gång. Utan undantag.
Detta var alltså på 1990-talet. Innan hipsterskäggen började dyka upp på gatorna. På den tiden var skägg förknippat med 1970-talets mode. Lite flummigare. Kanske inte helt fräscha skäggbärare.Sedan kom 80-talet, när modet föreskrev att en man skulle se ut som Sylvester Stallone. Renrakad över hela kroppen, solbränd och med muskler som krävde tre pass om dagen i gymmet.
Men är det verkligen annorlunda i dag?
Att vi som kan ha skägg numera har det i lite större utsträckning än tidigare betyder ju inte att människor skulle rösta på oss.
Finns det en enda partiledare med skägg? Själv kommer jag bara att tänka på Peter Eriksson i Miljöpartiet, men den som samlar 5 procent av väljarna kan inte direkt räknas som en valvinnare.
I Tyskland har Socialdemokraterna några gånger haft partiledare med skägg, och under samma period har partiet tappat halva sin fasta väljarbas, även om de gjorde ett bra val nu senast (med en renrakad partiledare).
Det går alltså att dra en tydlig slutsats: jag skulle förlora valet direkt. Vilket val det än handlar om.
Luntz slutsats är intressant, för det säger något om den kultur vi lever i. I andra delar av världen är skägget nästan en förutsättning. Se på Iran (där det till och med föreskrivs av de religiösa lagarna) eller för den delen Sverige för 100 år sedan. Hade människor röstat på Hjalmar Branting i dag, trots hans enorma valrossmustasch?
Tveksamt.
Som tur är har vi i dag en hel rad kvinnliga partiledare, och nu till och med en kvinna som statsminister. Otroligt att det under 100 år stod mellan personer som alltid bara kom från den enda halvan av befolkningen.
I det sammanhanget är skäggfrågan förstås helt teoretisk.
Det är den även för mig, eftersom jag inte ställer upp i några politiska val. Så håret får sitta kvar i ansiktet. Om jag skulle ändra mig är det nog bäst att ta en omgång med hyveln.
Man vill ju i alla fall ha en sportslig chans.