Träd har goda och dåliga sidor. Äppelträdet blommar vackert om våren och ger frukt på hösten. Men även stora mängder fallfrukt som är jobbig att ta reda på.
På tomten i stan har vi två majestätiska tallar. De ger oss skugga mitt på dagen och utgör skydd för fåglar och insekter. Att stå under en av tallarna en sensommarkväll är ren magi. Det surrar och doftar och när kvällssolens ljus silas mellan grenarna visar de sig från sin allra bästa sida. De är galet vackra och skapar en alldeles särskild atmosfär på tomten.
Särskilt om man ser dem på håll eller på bild. När jag kommer nära upplever jag barren och kottarna som täcker gången upp till huset och korkar igen stuprännorna på taket. Deras rötter har gjort stenläggningen ojämn och på våren pudrar de alla ytor med sitt ljust gröna pollen.
Vi har även ett äppelträd på tomten. När jag skriver det här har jag precis varit ute trädgården och hämtat in tre perfekta frukter av sorten Åkerö. Det är ett formidabelt år för äpplen här i Sörmland och alla som har privilegiet att ha tillgång till ett äppelträd kan njuta av dess enorma generositet.
Ja men fallfrukten då? Är det inte skitjobbigt att ta reda på? Halvruttna äpplen som ligger där och jäser. Drar till sig getingar, bananflugor och kanske rent av älgar som äter dem, blir stupfulla och raglar rakt in i uterummet.
Träd är dock fantastiska varelser och precis som alla levande väsen har de goda och dåliga sidor. Men träden har ingen dold agenda eller vilja att jävlas. De bara växer vidare så gott de kan, utifrån de betingelser som finns runt omkring dem. Under sina liv gör de stor nytta, inte minst genom samarbeta med solen och förvandla koldioxid till syre.
Om någon skulle få för sig att ge sig på något av mina träd på tomten i stan skulle jag limma fast mig i barken med superlim. Och när en av mina grannar tog bort en rad träd intill vår tomtgräns, drabbades jag av genuin sorg.
Men när jag blev med lantställe i somras hände något. Där finns så många träd och buskar att jag började bekämpa sly och fundera över vilka träd som kanske skymmer en del av utsikten.
Så när min ena granne frågade om vi kunde tänka oss att ta ner några björkar intill deras tomtgräns, eftersom de skräpade på deras bil, skymde utsikten mot sjön och eliminerade deras möjlighet att njuta av kvällssol, sa jag ja.
Det gör ont, men det var rätt beslut. Och är en lysande illustration av hur klyftan mellan stad och land har uppstått i Sverige.