Det hände till slut. Sörmland har gått och blivit med elsparkcyklar. Först ut var Eskilstuna – och i skrivande stund ser ett tyskt företag över möjligheterna att etablera sina elscootrar i Nyköping. I kommentarsfälten på Facebook tog det inte lång tid innan de digitala stridsyxorna plockades fram.
Hit skulle de inte komma, tyckte den stora majoriteten av de som kommenterade på artikelinläggen.
Det är nog få som missat uppståndelsen som de eldrivna sparkcyklarna fört med sig sedan de lanserades i först och främst svenska storstäder för tre år sedan. Jag minns själv hur gatorna i Göteborg, där jag studerade vid tillfället, från en dag till en annan svärmades av elscooters i alla regnbågens färger. Det var som en invasion. Jag hatade dem.
Men en dag trotsade jag min konservatism – tillika reste mig över min rädsla för förändringar – och laddade ned en elscooter-app för att själv testa fordonet. Snabbt insåg jag att det inte var Antikrist som låg bakom. Istället blev elsparkcykeln under mina kommande studieår ett go-to-sätt att ta mig till och från skolan samt till kompisar och konserter.
Resorna blev kortare, jag slapp vänta på spårvagnen och dessutom ingav det, som alltid, en frihetskänsla att själv kunna ratta ett fordon.
Det motståndarna verkar ha störst problem med är att de hamnar huller om buller, blockerar vägar, parkeringar och är hinder för synsskadade. Påståendena om att de nog kommer att slängas i åar som hav har även duggat tätt i kommentarsfälten.
Man ska inte sticka under stolen med att det finns problem. Till skillnad från större fordon kan man ställa elsparkcykeln lite vart man vill – även om vissa modeller lägger på en straffavgift eller vägrar låsa sig om de inte står i rätt zon.
Det kommer tyvärr alltid att finnas idioter. Precis som dubbelparkerande bilister eller cyklister som framåtlutade bränner igenom övergångsställen utan att se sig själva över axeln.
Men när stadsmiljön får ett nytt miljövänligare transportalternativ är det dumt att omedelbart yrka på förbud. Den påstådda anarkin kommer inte att lägga sig snabbare om man sitter framför datorn och väser. Att bygga upp sociala normer tar tid. Men för att vi snabbare ska få bukt med de problem som elsparkcyklar kan föra med sig krävs först och främst en acceptans så att vi sedan gemensamt kan se över, reglera och sedan tillämpa nya cykelregler.
Människor under 1800-talet tyckte även att de nya cyklisterna var galningar – vilket jag verkligen vill understryka att de fortfarande kan vara idag. Men jag har under mitt liv aldrig sett eller hört någon som på allvar skulle vilja förbjuda cyklar.
Vi kommer alltid att behöva resa. Finns det då ett någorlunda billigt alternativ att ta sig fram på ett bullerfritt vis som dessutom inte bidrar till lika mycket till luftföroreningar som bilar borde man släppa allt annat och fokusera på utveckling. Jag är faktiskt förvånad över att elsparkcykeln inte blivit en given del i resevaneundersökningar i landet eller att ingen kommun gjort en upphandling om ett eget system för hyrelsparkcyklar.
Dålig luftkvalitet, trängsel och parkeringsbrist är resultat av ökade mobilitetsbehov hos befolkningen. Elsparkcykeln ser ut att vara en del av lösningen på det och är här för att stanna. Det vore mer konstruktivt att lägga energin på att förbjuda bilarna istället.