"Bachelorette Sverige" är ibland så smärtsamt att se på att det nu avslutade "Bachelor Sweden" känns som, typ, "Seinfeld" i jämförelse.
Efter att ha sett de första fyra avsnitten av "Bachelorette Sverige" kan jag rapportera att allt som gjorde att "Bachelor Sweden" smärtsamt att se – bråken mellan tjejerna, sveken, att kvinnorna skickades hem om de inte uppfyllde männens krav – faktiskt inte känns så illa jämfört med den tuppfäktning som är "Bachelorette Sverige".
Jag inser att tjejerna i "Bachelor Sweden" faktiskt skapade sig en sorts systerskap, tävlingsformatet till trots. När någon av dem kom tillbaks från en dejt och blygt berättade för sina rivaler att de fått en kyss möttes de alltid av applåder, kramar och komplimanger. När killarna som dejtat Julia Franzén (årets Bachelorette) gör samma sak möts de av en sådan svärta och avund att jag knappt kan fortsätta titta.
Men det blir värre. De mingelstunder som är ständigt återkommande i båda programmen var oftast ganska trevliga i "Bachelor Sweden". Alla tjejer verkade komma överens och ha ganska trevligt, trots att de konkurrerade med varandra.
I "Bachelorette Sverige" är testosteronnivån så hög att risken för slagsmål känns ständigt närvarande.
Under Julia Franzéns mingel befinner hon sig i en tjurfäktningsarena av testosteron, hunger och åtrå. Männen tittar på henne med sina kolsvarta ögon, girigt. Ögon svarta som skaldjurs. Kräftögon. Hotfulla.
Jag kvider i soffan. I en scen sitter Julia Franzén trångt inklämd i en soffa mellan två av ungkarlarna som tävlar om henne. De klappar henne på huvudet, lilla gumman-style, i en kukmätning som till skillnad från något som någonsin ägde rum i "Bachelor Sweden" faktiskt känns som att den skulle kunna eskalera och bli fysiskt våldsam.
När Julia Franzén pausar en av sina pågående singeldejter och plötsligt dyker upp bland de köande grabbarna för att hämta en ros åt en lycklig ungkarl befinner sig serien på botten. De bara tittar på henne. Tysta. Med öppna munnar. Jag skäms när jag tittar, det gör ont.
Faktum är att när en av grabbarna vid ett tillfälle blir uppmanad att avbryta och ta över Julias pågående dejt säger han att det bara skulle resultera i en "fucking fight".
Som tittare känns det fem minuter in i serien främmande att de som syns i rutan skulle vara där för att finna kärleken. "Bachelor Sweden" var däremot fullt av ögonblick som fick mig att tro att tjejerna hade äkta känslor för killarna, att de verkligen rest till Grekland för att finna den rätte.
"Bachelorette Sverige" känns mer som ett ogenerat tillfälle för deltagarna att synas lite i tv-rutan och kanske stärka sina varumärken.
"Bachelor Sweden", jag tar tillbaks allt jag sa. Jag tar tillbaks det och hävdar motsatsen.
"Bachelorette Sverige" är en cirkus som är mycket, mycket värre.