Sussi (Klara Kry) och Lena (Elina Slåtterman) längtar bort från hålan i SVT-serien "Sommaren 85".
Tills för ungefär fem år sedan ville typ ingen blicka tillbaka till populärkulturen på 1980-talet annat än i syfte att ondgöra sig över hur fult och överdrivet allt var.
Först och främst kläderna, frisyrerna och musiken, med pompösa stolpskott som Michael Bolton och svenska Europe, men även den så kallade tantsnusklitteraturen - som "Grottbjörnens folk" och tv-serierna "Dallas" och "Falcon Crest" eller "Familjen Macahan".
Vi som var unga på den tiden vet förstås att det finns sjukt mycket bra och snyggt att minnas från den tiden och de senaste åren har 1980-talets populärkultur varit influens för vår tids mode, musik, filmer och tv-serier.
Efter det att Netflix-serien "Stranger Things" kom 2016 har proppen gått ur helt, och det frossas i referenser från den tiden. Så nu känns mycket av det förskräckliga om inte coolt och snyggt så i alla falla charmigt.
En gemensam nämnare i 80-talsnostalgin är att man skildrar decenniet som oskuldsfullt och fyllt av framtidstro, men att något mörkt lurar under ytan. I "Stranger Things" tar det mörka konkret gestalt i form av monster från en parallell skuggvärld. I serier som "Kobra Kai" eller Filip och Fredriks film "Tårtgeneralen", handlar det mer om mobbning, klasskillnader missbruk och utanförskap.
Den här veckan har SVT premiär på tv-serien "Sommaren 85" som handlar om kvinnor i tre generationer i den lilla fiktiva hålan Braxinge. De är tonåringen Lena som älskar att läsa och drömmer om att åka till Hastings i England på språkresa, hennes ensamstående mamma, vårdbiträdet Åsa, som vill stå på egna ben och tar extrapass på det psykiatriska sjukhuset i Braxinge för att ha råd, samt mormor Barbro, beskäftig uttråkad och osedd som kvinna.
Serien har fått ett ganska ljummet mottagande, men alla tycks vara eniga om att den är välspelad och intressant eftersom den har ett tydligt arbetaklassperspektiv.
Jag håller med och känner faktiskt igen mycket från min egen uppväxt i Flen och Katrineholm.
Här finns längtan bort från den kvävande sociala kontrollen. Skvallret och känslan av att sticka ut lite för mycket skildras fint, liksom de stelbenta könsrollerna.
Roligast är att återse är företeelser som inte alls finns i dag. Som att lifta. Eller att turista i England och bli inspirerad till kajalsminkning och att göra lite sköna diy-ingrepp på sina kläder.