Juli 2018. Det var eldningsförbud och färdiggrillat. Alla släktbesök och planerade sommarfester var avklarade. Av utlandssemestern i Baltikum återstod en massa bilder i mobilen och en semesterkassa på upphällning. Sommarledigheten gick in i sin andra fas: återhämtningens, eftertankens och så småningom uttråkningen.
Det var då idén kom om att fixa en utflykt till Strängnäs. Närmare bestämt Södra kyrkogården och Vårfruberga klosterruin på Fogdön.
Ett par dagar senare gick två bilar från Katrineholm till Strängnäs, fullastade med matsäckskorgar, badkläder och tonåringar – som efteråt skulle säga att det var sommarens bästa dag.
Första anhalten var alltså Södra kyrkogården i Strängnäs. Där finns stora, nyanlagda kvarter som är exempel på samtida landskapsarkitektur. Där kan man även gå en frälsarkransvandring - en pilgrimspromenad där keramikern Per Hammarström gjort sin gestaltning av pärlorna i frälsarkransen. Varje pärla har sin egen tematik och bjuder in till reflektion kring skapelsen, kärlek, glädje, sorg och den egna existensen.
Efter att ha gått pilgrimsslingan och fikat i det gröna for vi vidare ut på Fogdön - en halvö i Mälaren som på medeltiden härbärgerade flera kloster i cistercienserorden. Det största var nunnekonventet i Vårfruberga kloster - intill en viktig handelsled i Mälaren och där abbedissan var en av Svea rikes mäktigaste kvinnor. Klostret avvecklades under reformationen och i dag återstår bara ruiner. Men murarna berättar sin dramatiska historia. Vårfrubergas mark konfiskerades av Gustav Vasa och blev i stället en kungsgård, som brukas än i dag. Platsen är obeskrivligt vacker. Dessutom finns en badplats och en gårdsbutik alldeles intill klosterruinen.
Dit for vi alltså och blev kvar hela eftermiddagen. Mobilerna saknade täckning, så vi badade, åt matsäck, kastade frisbee och bara hängde. När vi ledsnade på det knackade vi på i gårdsbutiken i kungsgården. Sedan åkte vi hem.
Flera månader senare fick jag klart för mig att just den utflykten blev sommarens härligaste.
Egentligen hade det kanske inte spelat så stor roll om vi hade åkt någon annanstans. Vädret, sällskapet och matsäcken hade varit desamma.
Men att besöka intressanta platser i sin geografiska närhet känns faktiskt otroligt bra. Inte bara för att närturism är både supertrendigt och klimatsmart.
Att se mer av sin bygd och historiska platser skapar en skön känsla av sammanhang.
