Dramaserien "Pistol" om det ikoniska bandet Sex Pistols regisserad av Danny Boyle har fått mycket kritik. Men glöm det och se den bara, tycker vår tv-seriekrönikör.
Själv är jag för evigt ett stort fan och har dessutom läst ett par mustiga biografier om hur Sex Pistols bildades och punkscenen växte fram i London åren 1975-1976.
"Pistol" bygger på bandets gitarrist, Steve Jones självbiografi och manus är skrivet av Craig Pearce (även aktuell med manus till filmen "Elvis", som jag gillar skarpt).
Det har varit en massa snack om att serien är ojämn, inte är bokstavstrogen men däremot platt. John Lydon, alltså Johnny Rotten himself, har satt sig emot att bandets originalmusik skulle få användas i serien. Alla skriverier skulle kunna ha varit iscensatta av Sex Pistols manager, Malcolm McLaren (1946-2010).
En bärande del i serien är hur han hetsade bandmedlemmarna mot varandra och gödde allsköns kontroverser för att skapa drag kring både bandet och hans och designern Vivienne Westwoods verksamhet. De drev bland annat butiken Sex på Kings Road, där till exempel Chrissie Hynde jobbade innan hon slog igenom med Pretenders.
Så när "Pistol" äntligen fick sin Sverigepremiär på Disney+ för ett par veckor sedan fick allt annat stå tillbaka, alla sex avsnitt skulle slukas. Och visst blev det en liten högtidsstund i soffan.
Serien är väldigt rolig att se och under hand hittar den sin form. De sista avsnitten är riktigt bra. Kärlekshistorien mellan Sid Vicious och Nancy Spungen är gripande i all sin sorglighet, liksom hur Johnny Rotten, som under hand alltmer ifrågasatte den riktning som bandet tog, till slut lämnar Sex Pistols.
Sid Vicious och Johnny Rotten från Sex Pistols - autentisk bild.
Vi är många som aldrig glömmer första gången vi hörde låtar som "Anarchy in the UK" och "God save the queen". Den energi, respektlöshet och gör-det-själv-anda den tidiga punken förde med sig välte i alla fall min tillvaro som uttråkad 12-åring i Flen. Jag minns hur jag och min kompis experimenterade med svarta kajalpennor, säkerhetsnålar och textade provokativa budskap och symboler på gamla avlagda jeans.
Just ett par sådana tjejer, fast i en brittisk småstad, finns med i "Pistol", vilket visar hur bra man trots allt har lyckats fånga effekten bandet och deras musik hade på ungdomar.
I dag reduceras punk ofta till att ha handlat om tonårsuppror och estetik, men då glömmer man den kreativa kraft som punken genererade och som troligen haft en större påverkan än vi anar på hur världen ser ut i dag – och då tänker jag på alla former av kultur, design och teknisk utveckling.