Dick Erixon är ansvarig utgivare för Samtid & Framtids Youtube-kanal Riks och sajten Samtiden.
Det var inte förvånande. Mediebolaget har varit en kostsam affär för Sverigedemokraterna och föregående år var partiet tvunget att skjuta till 450 000 kronor för att bolaget skulle gå runt.
Alla som försökt driva nya medier i internets tidevarv vet att det är dyrt. Annonsörerna strömmar bara till de allra största och människors intresse av att betala för innehållet är begränsat.
Det är oklart vad som händer nu med Riks, men av de första kommentarerna att döma kommer bolaget drivas vidare utanför partiet.
För mig representerar Riks en förändring i medielandskapet som handlar om mer än att de stått för en ideologi som jag ogillar. Kanalen är kanske det främsta exemplet på att nya medier i dag struntar i skillnaden mellan åsikter och journalistik. Riks har varit ett slags Fox News för Sverige. Varje aspekt av kanalen har handlat om att föra ut Sverigedemokraternas världsbild och åsikter.
Sverigedemokraterna gör sig av med sitt mediebolag Samtid & Framtid, skriver Jeper Bengtsson i sin krönika.
De har inte varit ensamma om detta. Det är en trend. Tvärtom får man leta ganska länge efter nystartade medier som inte har en liknande ambition, oberoende politisk hemvist.
På ett sätt liknar det de gamla massmediernas barndom.
När tidningarna blev massmedier under 1800-talet förde de nästan uteslutande fram den framväxande borgarklassens åsikter. Frihandel var bra. Gamla privilegier dåligt. Rösträtt borde införas.
Sådana saker.
När arbetarrörelsen startade egna tidningar var det för att matcha den liberala pressen.
Men sedan växte den moderna journalistiken fram. Den som skulle söka fakta, kontrollera källor, låta båda sidor komma till tals.
Därefter skedde en uppdelning i alla breda massmedier. Åsikterna syntes på ledarsidan, kultursidorna och i krönikor. Men inte i nyhetsjournalistiken.
Jag har själv ägnat ett yrkesliv åt opinionsjournalistiken, men anser att den gränsdragningen är av största betydelse. Om vi får ett läge där alla journalister blir åsiktsproducenter får vi också en mer osäker samtidsdebatt. Alla sanningar blir förhandlingsbara. Alla fakta en fråga om perspektiv. Och så är det inte.
Låt oss därför hoppas att Riks inte blir så långlivade. De är inte bra för det offentliga samtalet.
Och det säger jag inte bara för att jag själv blev sågad i ett av deras program nyligen. Jag hade skrivit en krönika om mångkultur (rött skynke för SD-högern) och blev förärad en lång harang i ett av deras program.
En åsikt om min åsikt. Inte oberoende journalistik.