Tankar om demokrati mitt emellan kontinentalplattorna

För några år sedan fick Myanmars –folkvalda ledare Aung San Suu Kyi en fråga av en journalist om sin syn på demokrati.
”Tror du verkligen att alla problem försvinner bara landet blir demokratiskt?”

Myanmars statskansler Aung San Suu Kyis ord om demokrati följde med krönikör Jesper Bengtsson till en historisk plats i Island.

Myanmars statskansler Aung San Suu Kyis ord om demokrati följde med krönikör Jesper Bengtsson till en historisk plats i Island.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Krönika2021-07-28 19:44
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”Nej”, svarade Suu Kyi. ”Demokrati betyder inte att alla problem försvinner. Det betyder att vi måste sätta oss ned och lösa problemen istället för att skjuta på varandra.”

Citatet kom till mig för några dagar sedan när jag stod på Tingvalla på Island, där den isländska demokratin föddes år 930. Det är en makalöst vacker plats i skarven mellan den euroasiatiska och den nordamerikanska kontinentalplattan, med en klippvägg som fond och en flod som strömmar i skarven mellan plattorna.

På sommaren bildar de svarta lavastenarna en skarp kontrast mot det nästan självlysande gröna gräset och det klara flodvattnet.

Berättelsen om Tingvalla säger något om demokratins förutsättningar även i Sverige. Tinget hölls en gång per år och pågick under några veckor. Alla fria män (ja, det fanns en begränsning) kunde resa dit, säga sin mening och rösta om gemensamma angelägenheter. De där veckorna var lika mycket ett tillfälle att samlas för fest, handel och affärsuppgörelser, men det var det gemensamma styret som var den egentliga anledningen. 

Skälet till att de första kolonisatörerna på Island valde en sådan statsform var att de inte hade någon kung. Det fanns inget överhuvud som kunde avgöra intressekonflikter och lösa problem. Island stod inför samma fråga som USA nästan 1000 år senare, när de skulle forma en ny stat efter att ha varit en brittisk koloni.

Senare fick Island ett mer centraliserat system, landet underordnades den norske kungen, men under några hundra år var det vad som närmast måste beskrivas som en direktdemokrati.

Och där finns sensmoralen. I vår komplexa tid framstår demokratin, främst i de breda medierna, som ett spel. Partierna tävlar om uppmärksamhet och förhandlar sinsemellan för att bilda regering och vinna makt. 

Varför gör de det?

För att vi har valt ett system där väljarna, det vill säga du och jag får rösta på partier som företräder olika intressen. Och när vi ha lagt vår röst måste de hitta ett sätt att nå majoritet. 

Det kan verka komplicerat och konfliktfyllt. Men demokrati är inte detsamma som att samhället blir problemfritt. Det är ett sätt att lösa gemensamma problem utan att börja skjuta på varandra. 

Och från Island lär vi oss att alternativet till ett demokratiskt system är att styras av en envåldshärskare. 

Det tror jag ärligt talat inte att vi vill.