"Tror du det här är någon jävla hundkoja?" hör jag min värdbrors kusin säga när jag inser att jag glömt stänga bakdörren till det förfallna huset i utkanterna av den lilla bourbon-orten Bardstown i Kentucky, USA. Golven var kladdiga, läderfåtöljen han satt i ömsade skinn och mitt i kaoset stod en gigantisk Cane Corso och morrade uppvaktande när jag sakta tog ett steg bak för att knuffa igen dörren.
Kusinen nickade och fimpade sin cigarett rakt på plastgolvet. "Hur mycket ska du ha den här gången?" frågade han min värdbror som tog fram en bunt sedlar och gjorde veckans beställning.
Det här var tredje veckan som 18-årig utbytesstudent i USA. Varför jag hamnade på en plats som Bardstown, känt som den ökända whiskeystaden i den djupa södern med flera olösta mord, vet jag inte. Jag betalade min utbytesorganisation för att i princip snurra på ett hjul och se vad jag hamnade. Och platsen blev alltså den lilla orten i Nelson County – en konservativ håla med massor av heroin, vapenvåld och minst en seriemördare.
Visst var jag opåverkad av det mesta i och med att jag bodde hos värdfamiljer som (för det mesta) höll sig inom lagens ramar. Men jag följde med mina nyblivna kompisar på fester, träffade deras heroinistfamiljer och lärde mig skjuta pistol med en Bud Light i vänstra handen.
Det var ett lärorikt år, och jag skulle ljuga om jag sade att det inte var ett av de roligaste i mitt liv. Men hänsynslösheten, mörkret och de flera dödsfallen som skedde under min vistelse är något jag för alltid tar med mig.
Kanske är det därför jag blir så påverkad av Antonio Campos nya "The Devil All the Time". Ett gotiskt drama, baserat på Donald Ray Pollocks debutroman från 2011, där handlingen rör sig mellan två hålor i efterkrigtidens USA; Knockemstiff, Ohio och Coal Creek i West Virginia. Handlingen tar vid precis efter andra världskriget och följer ett gäng bisarra sydstatskaraktärer och syndare fram till Vietnamkrigets början.
Bland den dystra ensemblen hittar du karaktärer som den traumatiserade och våldsamma veteranen Willard Russell (Bill Skarsgård), den korrupta sheriffen (Sebastian Stan), seriemördarparet som utnyttjar oskyldiga liftare för sexuella kickar (Riley Keough och Jason Clarke) och inte minst den fanatiska pastorn Roy Laferty (Robert Pattinson).
Den uteslutande friska fläkten är Tom Hollands karaktär – den tonåriga och föräldrarlösa Arvin som står i centrum bland alla mörka händelser. Trots sin vilja att göra rätt för sig och andra hamnar han i rävsax efter rävsax när de andra karaktärerna gör – ja – fel för sig.
Handlingen hoppar fram och tillbaka i tiden, följer flera olika karaktärer och är stundtals seg och bökig. Inte minst för att Antonio Campos låtit Donald Ray Pollock stå för berättarrösten där han förklarar vad rollfigurerna tycker och tänker när det är som mest spännande.
Trots den otroligt deppiga handlingen med dess snedsteg håller den utsökta ensemblen fanan högt. Extraeloge till Robert Pattinson som återigen visar att han är allt annat än en våt svärmorsdröm i rollen som den djupt obehagliga lantisprästen.
Tankarna går till min värdfamilj i Kentucky. Jag hoppas att de håller sig borta från skummisarna och att familjemorden i staden blivit lösta. För trots att handlingen i Pollock-bearbetningen är ovanligt mörk är det faktiskt inte så långt ifrån verkligheten i den djupa amerikanska södern.