Malin Johansson.
När jag vaknade upp under söndagen blev jag lugn av att få se solen igen. Äntligen fint väder. Jag gjorde pannkakor till First Aid Kit i bakgrunden och drack kaffe i köket istället för i soffan under mitt täcke som jag alltid släpar dit. Efter det valde jag att titta på min snuttefilts-serie.
Har vi inte alla en?
En serie där man kan välja vilket avsnitt som helst och alltid bli lite lugnare av – min är c/o Segemyhr. Det har något med enkelheten att göra. Johan Ulveson som arbetslös och Olle Sarri innan "Snabba Cash."
En svensk sitcom kanske inte är det mest spännande som finns och kanske är det just det. Att få en stund utan någon som helst ansträngning.
Jag bestämde mig i alla fall senare för att gå ut på en promenad – precis som alla andra så fort det blir fint väder. Jag köpte en kaffe och gick mot gamla staden vidare till en bänk på söder. När jag satt där på bänken med solen som kysste min hud tänkte jag – det här är bättre än alla orgasmer i världen.
Värmen, lugnet, The Smiths i öronen och alla gulliga hundar som gick förbi. Jag satt där i timmar och vände mitt bleka ansikte mot solen i hopp om att komma till liv.
Senare mot kvällen gick jag och min mamma på bio – "Andra Akten" med Rolf Lassgård och Lena Olin. Det var ett tag sedan jag gick på bio och senast jag gjorde det var också tillsammans med mamma. Jag tyckte om filmen och Rolf Lassgård kommer ju alltid vara Rolf Lassgård. Enligt min mamma har han "det" – vad det nu betyder för en man i 60 års–åldern.
Lena Olin spelar en nyseparerad kvinna som slutat leva när hennes exman blir tillsammans med en yngre kvinna. Hennes son har vuxit upp och behöver inte längre hennes hjälp på samma sätt som förut. När hon sedan träffar Rolf Lassgård förändras allt.
Varför ska alla kvinnor i de flesta svenska filmer alltid ha en Rolf Lassgård som räddar dem? Varför kan det inte bara vara en ny vän eller något så simpelt som lite onani och rödvin?
Det som är spännande med svenska filmer är alltid hur de slutar och det är alltid på samma sätt. En tidig pop-dänga med en välkänd svensk artist.
Den här gången var det "Come Give Me Love" med Ted Gärdestad. Efter ett sådant slut känner sig alla i biografen pånyttfödda och man går ut från salongen med känslan "nu ska mitt liv börja på riktigt."
