Jag kommer på mig själv med att bli irriterad när jag kör om den fjärde epan på min fem kilometer långa bilresa till stallet.
– Hur många epor och moppebilar finns det? Hur har dom råd att köpa, tanka, skatta och försäkra dessa åk? Tänker dom inte på klimatet? Hur kan en sån här företeelse trenda så enormt år 2021? Varför cykl...
Här måste jag hejda mig i min inre monolog. Varför cyklar inte jag? Varför tycker jag att min bekvämlighet, frihet och tid är viktigare och mer värd än de två tjejernas som sitter i A-traktorn jag just körde om?
Till att börja med är det ju föräldrarna som införskaffat och finansierat deras fordon. Och detta troligen för att slippa skjutsa sina ungar hit och dit och för att epor och moppebilar har blivit en statussymbol för barnfamiljer i medelklassen. Först var det studsmatta, sedan pool och nu epatraktor.
Det är alltså inte de tonåriga killarna och tjejerna som ska avkrävas ansvar för klimat och folkhälsa. Det är ju de som tvingas växa upp i och ta över den värld som vi som är medelålders i dag har skapat.
Pandemin har visat att samhällets omsorg om våra äldre och svaga har stora brister, som måste åtgärdas.
Men vad som diskuterats i mindre omfattning är hur det är att vara ung och ung vuxen i Sverige i dag. Jag tycker att det finns en stark tendens i samhället att avfärda de unga som en omogen skock som styrs av hormoner, har bristande konsekvenstänkande och som ska hålla käften och vara tacksamma över vad världen har att erbjuda dem.
Inte ens den mångåriga och infekterade debatten om den svenska skolan har fokus på ungdomarna själva och deras behov. Den handlar om lärarnas villkor och status, kommunernas budgetar och Sveriges resultat i globala mätningar.
De unga som trots allt lyckats nå målen i alla moment i grundskolan och fått godkända kursbetyg i gymnasiet anmodas att studera vidare. Men när de väl kommer till sina lärosäten finns det ofta ingenstans att bo. Om de lyckas få ett studentrum är det antingen så sunkigt att man vill vända i dörren eller så dyrt att studenten riskerar permanent skörbjugg på grund av fyra-fem år av ensidig kost bestående av nudlar.
Men när ungdomar och unga vuxna ändå lyckats spara ihop lite pengar anklagas de för oansvariga börsspekulationer. I stället för att hylla deras ökande intresse för att spara och placera ondgör sig folk över vilka risker de tar med sina egna pengar och för att satsa på "fel" aktier (typ Game Stop) och valutor (Bitcoin).
Under pandemin har ungdomar och unga vuxna fått dra ett otroligt tungt lass. De har tvingats avstå från socialt umgänge under sina mest formbara år och fått plugga och arbeta på distans, ofta trångbodda och isolerade, samtidigt som de har blivit anklagade för att driva smittan och fått vänta längst på att få vaccin.
Unga influerare som Greta Thunberg och Bianca Ingrosso syns och hörs mycket i medier. Trots det har ungdomar inget större inflytande i samhället. Men sanningen är ju den att dagens unga som grupp uppför sig mer vuxet är sina föräldrar som grupp. De är mindre rasistiska och sexistiska. De dricker mindre alkohol, begår färre brott och tar större ansvar för miljön och klimatet.
Det sägs att vi har en stark ungdomskult i Sverige. Det tycker jag verkar vara en myt.