Marie Reuther spelar huvudrollen som Julie i den hyllade danska serien "Kamikaze" som är den första nordiska serien som släpps på HBO Max.
När vi först möter Julie ser hon helt annorlunda ut. Håret är kortsnaggat och över ena ögat ståtar en hemgjord ansiktstatuering. Lyxlivet i Köpenhamn är utbytt mot en öken och hon styr ett enmotorigt plan rakt ner i marken. Hur hamnade hon där?
Så inleds en av höstens snyggaste, smartaste och mest gripande serier, "Kamikaze", en dansk produktion som bygger på boken "Gör vad du vill" av den norska författaren Erlend Loe.
Under andra världskriget kom det japanska ordet "kamikaze" som betyder "gudomlig vind" att bli benämning för självmordsattacker där japanska arméflygplan medvetet störtades mot de allierades fartyg i Stilla havet. Och just flygplan som störtar – eller inte störtar – är centralt för handlingen.
Julie, som spelas av den fantastiskt karismatiska skådespelaren Marie Reuther, går sista året på gymnasiet. Hennes mamma, pappa och storebror är på resa i Afrika. Julie själv är dock nöjd med att vara hemma och ha ett betalkort laddat med pengar och en kyl full av bubbel. Hon och kompisarna planerar en stor fest som typ ska välta familjens herrgårdslika villa med havstomt, när det plingar till i mobilen. Det är ett sms från pappan (spelas av Johan Rheborg).
"Vi störtar. Älskar dig. Gör vad du vill. Far"
Julie drabbas inte bara av chock och sorg. Det står hjärtskärande tydligt att hon är ensam. Hennes närmaste släkting är en faster i Sverige. Kompisarna vet inte hur de ska bete sig och den medelålders manliga psykologen som ska hjälpa hennes genom sorgearbetet är tragiskt inkompetent och självupptagen. Den enda hon kan prata med är den polska killen som bygger en inomhuspool i husets källare.
Inom Julie växer sig en längtan efter att dö allt starkare. Hon har obegränsat med tid och pengar och bestämmer sig för att flyga tills hon störtar. Varje gång hon landar på en flygplats bokar hon en ny flight med mobilen. Men när en flygrädd medpassagerare upplyser henne om att man rent statistisk måste flyga varje dag i 29 år innan man kraschar, byter hon delvis strategi. Hon blir mer målinriktad i sitt resande, söker upp människor och får i korta sekvenser kontakt med sig själv och sina minnen av familjen. Det är sorgligt, berörande och ofta svidande satiriskt och underhållande – och överraskande fritt från flygskam.
Hittills är sex av åtta avsnitt släppta. Missa inte!