Dags att kalla in en ormtjusare? Bilden togs i Indien 2017.
Nähä, men i veckan har invånarna på Djurgården i Stockholm haft chans att bekanta sig med Kalle.
De verkar inte ha varit så värst förtjusta.
Men det är väl som vanligt med storstadsbor, de bara ääääääälskar djur av alla de slag så länge de håller sig på behörigt avstånd, typ i Värmlands skogar, eller på Skansen, bakom lås och bom.
Det gjorde inte Kalle Kobra, eller Sir Väs som han så Disney-hemtrevligt hette innan han smet ut mellan energilampan och takarmaturen i sitt terrarium. Eller ormaturen som några vitsare döpte om Ikeas plafond Virrmo till. Virrmo påstås nämligen vara fullständigt ormsäker: ”Omöjlig att slingra sig ur”.
Sedan dess har den 2,5 meter långa kobran gått under arbetsnamnet Houdini efter utbrytarkungen Harry Houdini som vid förra sekelskiftet uppträdde på cirkus och bröt sig ur vilka fängsel som helst.
De ansvariga på terrariet har hela tiden bedyrat att Kalle Kobra absolut inte kan ta sig ut ur Skansenakvariets robusta (hm) byggnad. Och om han ändå skulle få för sig att dra så kommer vårt karga klimat att göra jobbet och att se till att Kalle raskt förvandlas till en slö och seg liten slang som domnar av och ljuter kölddöden. Slutet gott, allting gott, liksom
Kobran.
Fan tro´t. Povel Ramels visa fortsätter nämligen inte lika förtroendeingivande:
”Ständigt på hugget, ute på vift
med tungan spelande kluvet.
Trugande delande med sig av sitt goda gift.”
Och Wikipedia ger vid handen att Ophiophagus hannah, som kungskobra heter på latin, är så pass giftstinn att den utan vidare kan nedlägga en fullvuxen elefant. Vanligtvis nöjer den sig med att inmundiga andra ormar, men vid matbrist går även ryggradsdjur bra. Kanske en Stockholmsflanör skulle smaka?
Klassisk kobratelefon.
Ett förklaringens ljus faller iallafall över ormen som symbol för hin håle i paradiset och på andra håll. Kalle är inte att leka med. Särskilt inte när han i hotande lägen går in i yoga-positionen Kobra, burrar upp halssköldarna och förflyttar sig upprätt i sin fulla längd. Ungefär i ögonhöjd med en stockholmare av normallängd. Då är det dags att å det snaraste ta sig över Djurgårdsbron.
”Att nära en orm vid sin barm” är ett uttryck Tage Danielsson lärt oss, även om han bytte ut ormen mot en kommunist när Karl-Bertil Jonssons pappa rödglödgat fick klart för sig att sonen tagit från de rika och gett till de fattiga.
Den förste som sysslade med denna typ av djurskydd var en bonde i den gamle greken Aisopos fabler. Han hittade en halvdöd orm och stoppade den innanför skjortan. Värmen gav ormen livsgnistan tillbaka och – sting – så bet rackaren ihjäl sin räddare på temat ”otack är världens lön”.
”Ormens väg på hälleberget”, boken av Torgny Lindgren som blev film med Stellan Skarsgård i huvudrollen, är en kuslig historia med titeln hämtad ur 1703 års Bibel. Här är sens moralen mer svårgripbar, särskilt som ormens framfart jämförs med både örnens på himlen, skeppets på havet och ”en mans wäg till en pigo”.
Lite me too bland prelaterna hade varit på sin plats redan på 1700-talet.
Hur som helst har erbjudandet till besökarna på tropikhuset i Göteborg nu fått en ny, dovare, klang. I alla fall för saktfärdiga stockholmare:
"Testa om du hinner undan en kungskobra. "
I skrivande stund är Kalle lokaliserad till en mellanvägg och akvariet meddelar: ”Vi jobbar för att få fram honom”.
Om han vägrar kanske det är läge att kalla in en ormtjusare? Eller lägga ner hela etablissemanget? Djur trivs inte bakom galler.
Nyfödd albinokobra.