Jag är expert på att göra ingenting! Tyvärr är verkligheten så beskaffad, att även då man är ledig finns det saker som måste göras. Barnen ska underhållas, disken ska diskas, huset ska städas, gräset ska klippas men framför allt så ska man också hinna med allt det som man inte hinner med då man jobbar. Ni vet de där små projekten som man gått och klurat på och skjutit framför sig tills man får tid att ta tag i dem. Sådana har jag många av. Det är små och stora saker, de flesta av dem är inte särskilt jobbiga, vissa rentav ganska roliga men likväl är jag så fruktansvärt dåligt på att, som man säger, få tummen ur och se till att saker blir gjorda.
Mången gång under mitt trettiosexochetthalvtåriga liv har jag efter en ledighet känt mig en smula misslyckad eftersom jag inte utnyttjat den till att fullfölja de planer som jag haft. När jag försöker summera vad jag egentligen har gjort kommer jag fram till att jag inte gjort något alls. Kanske är det rentav så att jag behöver den där fyrkantigheten som finns resten av året för att jag ska fungera. Om jag inte har ett schema där det står när jag ska göra vad och om jag inte löper risk att få sparken om jag skiter i det så är det liksom lätt hänt att jag gör just det. Skiter i det alltså.
Jag är en man som har svårt att motstå frestelser men desto lättare att motstå det som frestar mig mindre. Därför avstår jag allt som oftast sådant som innebär någon form av ansträngning till förmån för att hänge mig åt mindre påfrestande aktiviteter som att exempelvis ligga på gräsmattan och titta på moln, läsa gamla serietidningar, gå igenom intressanta annonser på Tradera eller smygäta ungarnas Nutella direkt ur burken.
När jag kommer tillbaka till jobbet i augusti så är alltså sannolikheten försvinnande liten att jag gått ner de där kilona som jag tänkte göra under sommarn, jag har förmodligen inte byggt den planerade uteplatsen, skrivit färdigt manuset som jag påbörjade förra hösten eller fixat de där grejerna till jobbet som jag sa att jag skulle göra. Samtidigt ligger det ju också i människans natur att haka upp oss på det vi inte klarar av. Alla de där andra måstena och verkligt viktiga sakerna som vi faktiskt gör lägger vi liksom inte märke till. Med det sagt återgår jag nu till att ägna mig åt min favoritsysselsättning, det vill säga ingenting.