Midsommarblomster
Sådant var lättare förr. Då var det alltid midsommarafton den 23 juni. Punkt slut. Nu kan den ramla ned lite hur som helst. Fråga ”våran” schweizare som hittills aldrig lyckats pricka in en enda midsommarafton trots flera tappra försök.
Fram till 1953 var svensk midsommar synkad med Johannes Döparen som enligt uppgift föddes den 24 juni, på prick sex månader före ni-vet-vem. Men sedan dess har vi svenskar ruckat på världsordningen och styrt upp midsommaraftons datum. "Små grodorna" infaller alltid på en fredag. På det att vi kan vara lediga även lördag och söndag. För att ha tid att i lugn och ro nyktra till. Finnarna har varit lika förutseende.
Visserligen var det väl klokt att vi kopplade loss från den där killen som man förknippar mindre med dop och mer med att ha fått sitt huvud serverad på ett fat. Ger ingen bra midsommar-feeling. Det där med kärleksbudskap och peace and love var aldrig Gamla testamentets grej.
Nackdelen med att ha sluppit ur Bibelns grepp är att vi aldrig kan vara helt säkra på vilket datum vi bör stå rustade till tänderna med jordgubbstårta och sill. I år, till exempel, har nästan halva sommaren gått innan det äntligen är dags att skutta runt i det gröna. För övrigt har vi inte komponerat grodsången själva. Det gjorde britterna under Napoleonkrigen för att göra narr av fransmännen. Som tydligen alltid fått utstå spott och spe för att de käkar grodlår.
Sommarsolståndet, grunden för vårt gamla nordiska midsommarfirande, stökades för övrigt över redan den 21 juni, alltså i måndags.
I början av juni kom fyra schweizare cyklande till Eskilstuna. En av dem bodde ett helt år hos oss när han gick på gymnasiet och har varit tillbaka nästan varenda sommar. Per flyg, motorcykel, tåg och en gång tidigare ensam på cykel genom Tyskland, Danmark och Sverige.
Men midsommar har han alltid missat.
Efter utbytesåret lyckades han boka resan hem torsdagen före midsommarafton. Men han hann i alla fall med att tälta i spenaten på Hultsfredsfestivalen. Och fick därmed ett nästan likvärdigt minne för livet.
Vi hängde en flaska brännvin och en virkad mini-midsommarstång om halsen på honom som hej-då-gåva på Arlanda. För att få till lite midsommarstämning vid avskedet.
Eftersom många utsocknes fått för sig att det vilar något extra magiskt över svensk midsommar hade vår schweizare den här gången bestämt sig för att pricka rätt. Femton mil om dagen avverkade cykeltruppen genom Polen, Lettland, Litauen och Estland. Trots att alla fyra var ordentligt vaccinerade och medförde intyg var det strul vid varenda gränsövergång. "Ett tag såg det ut som om vi skulle få vända vid finska gränsen och cykla tillbaka genom Estland. Först när vi kunde visa bokade färjebiljetter till Sverige och alltså bara var på snabb genomresa blev vi till slut insläppta".
För dem var det ett möte med ett helt nytt Europa. Ett sådant som deras föräldrar berättat om under rubriken Förr i tiden.
"Det var en mycket märklig upplevelse."
Midsommarstången som fallossymbol har ingen täckning i Noridska museets källor.
Hur som helst. När cyklisterna landade på svensk mark insåg de att midsommar inföll en hel vecka senare än de räknat med. Bom igen.
Men det går fler tåg. Eller cyklar.
Luspudeln på bilden bryr sig noll om datumet. Utan enbart om de nio sorters hundgodis som krävdes för att hon skulle sitta tillräckligt stilla med en irriterande blomsterkrans på huvudet för att fastna på bild.
Glad midsommar!