Catarina Nitz: Vi krigar varje dag – för våra läsares skull

Debatten blossade upp för ett par veckor sedan när 16 kulturaktörer i Hälsingland i en insändare i de fyra Bonnier Media-ägda dagstidningarna Hudiksvalls Tidning, Ljusnan, Söderhamns-Kuriren och Ljusdals-Posten uttryckte sin besvikelse över att Hälsingetidningarna inte längre har en gemensam kulturredaktör. 

I somras avgick den tidigare redaktören med pension. Nu sköts kultur- och nöjesbevakningen av allmänreportrar lokalt på de olika tidningarnas redaktioner. 

I korthet gick insändarskribenternas kritik ut på att det görs för lite lokal kultur- och nöjesjournalistik i form av förhandsartiklar om olika evenemang och recensioner av böcker, föreställningar och utställningar som äger rum i bygden. Dessutom oroas man över att lokalredaktionernas reportrar saknar kunskap om kultur och dess villkor samt att insikter ska gå förlorade när ingen har överblicken över regionens kulturliv. 

I ett gemensamt svar skriver de fyra tidningarnas chefredaktörer att skälet till man valt att inte ha en gemensam kulturredaktion är att man vill vara mer lokala och att läsarintresset visat sig vara lågt för det material som insändarskribenterna efterfrågar. 

Uppropet har fått uppmärksamhet även utanför Hälsingland (kanske för att några av insändarskribenterna är kända författare som Anna-Karin Palm och Anna-Clara Tidholm), i medier som Kulturnytt i P1 och branschtidningen Journalisten.

Jag tror att de flesta som jobbar med kultur- och nöjesjournalistik i lokaltidningar känner igen sig i den här debatten. Uppfattningen om en nedmonterad kulturjournalistik är stark, spridd och ibland kraftigt överdriven.

Tidningen Journalisten har gjort ett nerslag i Sörmland och intervjuat Johan W Eriksson, ansvarig utgivare för den Sörmländska digitala kulturtidskriften Trakten, som enligt artikeln startades för att det "lokala kulturlivet ofta har svårt att få medierna att bevaka".

"Inget ont om Katrineholms-Kurirens duktiga reportrar. Men det fanns ingenstans lokalt att få ut texter om kultur", säger Johan W Eriksson, och hävdar att det var "längesedan Sörmlands Media köpte in frilansjobb om kultur". 

Det är jätteroligt att vi i Sörmland har en kulturtidskrift som Trakten! Den utgör ett ypperligt komplement till vår journalistik. 

Men jag vill ändå bemöta Johan W Eriksson på ett par punkter. 

Sörmlands Media ägs av NTM, en stor lokaltidningskoncern som satsar på kultur- och nöjesjournalistiken. Mediehusen väljer själva hur de vill organisera sig. 

I Sörmland har vi en gemensam kultur-och nöjesredaktion för våra fyra titlar Eskilstuna-Kuriren, Strengnäs Tidning, Södermanlands Nyheter och Katrineholms-Kuriren. Vi är två personer som arbetar heltid med att bevaka kultur- och nöjeslivet i Sörmland.

Därtill har vi ett antal frilansare, samt en koncerngemensam redaktör för litteratur och film som varje vecka förser våra läsare med aktuella och genomarbetade recensioner av böcker och film. I NTM har vi kulturjournalister även en gemensam plattform där vi får stöd, kunskap och inspiration och analyser om läsarnas beteende och preferenser. 

Vi håller koll, recenserar, skriver krönikor och förhandsreportage, personporträtt och gör livebevakningar av stora evenemang. Men trots att vi krigar varje dag för att göra så kvalitativ, engagerande och underhållande kulturjournalistik vi bara kan, får vi ständigt kritik från missnöjda och ibland desperata arrangörer, föreningar och musiker, författare och konstnärer som vill ha uppmärksamhet för att kunna nå publik, läsare och biljettköpare.

Jag förstår dem, kampen om människors tid och pengar är stenhård. 

Men det är inte vårt uppdrag att tillfredsställa kulturskaparnas behov. Vi är i första hand i läsarnas tjänst.