Drottning Elizabeth II.
Det är torsdag kväll. Jag har arbetat på Nyköpingsredaktionen och jobbat över en stund, så efter en timmas resa till Katrineholm har det hunnit mörkna när jag kommer hem.
Ytterlyset är släckt. Det är också mörkt i hallen och köket. Längst inne i vardagsrummet anar jag siluetten av maken i ljuset från tv:n.
Jag säger att han kanske har tagit i lite i överkant med att spara på el. Om man har LED-lampor i sina armaturer spelar det inte så stor roll om man släcker lamporna eller ej.
– Nej nu ska det vara så här, säger gemålen.
– Det är i solidaritet med folk i Europa.
Trots att mitt mörkerseende är helt kasst blir jag lite glad. Jag ska fan omfamna mörkret! Göra vardagsbestyren till solidaritetshandlingar, ta på mig en tjock ylletröja och skruva ner termostaten till golvvärmen i både kök och badrum, ladda bilen, diska och tvätta sent på kvällarna samt stänga av duschen med jag gör inpackning av håret.
Även om jag dessutom räknar med att drastiskt dra ner på all annan konsumtion i vinter för att kunna betala mina elräkningar, inser jag att dessa "ansträngningar" är futtiga när människor runt om i Europa redan nu har svårt att har råd att sätta mat på bordet på grund av höjda energipriser och skenande inflation.
Men det är i alla fall något jag kan GÖRA. Om vi är många som gör det kan vi minska risken för att människor ska behöva frysa i vinter, att företag måste slå igen och folk sätts på bar backe på grund av Rysslands anfallskrig mot Ukraina, energikrig mot Europa och att vi européer gjort oss så fossilberoende att vi inte bara håller på att förstöra vår planet, utan också blivit sårbara för aggressioner från despoter som Putin.
Jag känner hur jag eldar upp mig därhemma i dunklet. Krigsvinter – bring it on!
Kanske är denna stoiska inställning till vad som komma skall inspirerad av drottning Elizabeth II. Nyheten om hennes död nådde mig från bilradion under resan hem.
Jag är hundra procent säker på hon hade varit en förebild att lita på genom den stundande mörka årstiden. Hon hade låtit bomma alla onödiga rum i sina slott och knutit på sig en extra sjalett. Sedan hade hon hållit ett tal om att göra sin plikt.
Just nu känns det som precis rätt sak att göra.