Första advent är avklarad. Och visst var det mysigt att tända det första ljuset i adventsljusstaken, dra igång ett bak av saffranskaka, värma lite glögg och, när alla måsten var avklarade, kura ihop mig under soffpläden för att sträckkolla en tv-serie.
Valet föll på "Virgin River", vars andra säsong just släppts på Netflix. Serien har fått goda omdömen av publiken och på pappret har den allt man kan begära av en riktigt härlig feelgood-serie.
Huvudpersonen i "Virgin River" är sjuksköterskan och barnmorskan Melinda (Alexandra Breckenridge), som efter att ha drabbats av flera personliga tragedier lämnar Los Angeles för att ta jobb hos den vresige (men godhjärtade) allmänläkaren Doc Mullins i samhället Virgin River i norra Kalifornien.
Det blir problem direkt, eftersom doktorn i fråga inte vill ha någon assistans, det är hans skvallriga och beskäftiga fru Hope som har annonserat ut tjänsten. Den, vackra, skickliga och rättrådiga Melinda gör sig dock snart oumbärlig och hittar sin plats i den lilla staden.
Det mesta i orten kretsar kring Jack's bar, som ägs och drivs av Jack (Martin Henderson), snygg, snäll men också full av demoner efter sina upplevelser från att sin tjänstgöring i stridande förband i Irak och Afghanistan. På Jack's bar arbetar också hans stridskamrat "Preacher", trygg, bussig och magiskt skicklig kock. I byn finns även den mystiska och vackra Paige, hon driver en cafévagn och har ett hemligt, mörkt förflutet.
I det storslagna landskapet tuffar den minst sagt förutsägbara handlingen på. Det uppstår förstås kärlek lite här och där men ännu mer problem. Svåra medicinska utmaningar varvas med relationstrubbel och dessutom finns ett yttre hot i form av ett kriminellt nätverk som odlar illegal cannabis och har skapat ett skuggsamhälle uppe i bergen.
I slutet av första säsongen ser det mesta ut att ordna upp sig, Jack och Melinda får ihop det, men då visar det sig att hans förra flickvän inte tänker släppa taget. I andra säsonger spinner man vidare på det och Melinda måste reda ut sina känslor för Jack. Det kriminella nätverket gör sig allt mer påmint och kocken Preacher tvingas ta ställning till ett erbjudande om jobb på en finkrog i San Fransisco. Dessutom kommer Jack närmare och närmare en kollaps till följd av sitt obearbetade krigstrauma.
Alltså, jag vet inte om sockret i saffranskaka och glögg i kombination med "Virgin River" blev för mycket för mig. Vartefter jag betade av avsnitten kändes de jolmigare och jolmigare. Dialogen är krystad, könsrollerna cementerade, skådisarna spelar över och när Melinda plötsligt började fuldansa hemma till en låt av Lizzo ("Good as hell") blev jag rädd. Jag kanske aldrig mer vill höra den?
Feelgood blev feelbad och jag fick helt enkelt lov att byta serie till det mest säkra må-bra-kortet av alla.
1977 började den brittiska tv-serien "I vår herres hage" att visas i England. Den blev en av de största succéerna i brittisk tv-historia. Det gjordes 90 avsnitt om den unga nyutbildade veterinären James Herriot som på 1930-talet kommer till Yorkshire för att börja jobba hos den koleriske och veterinären Siegfried Farnon.
Och nu har det kommit en nyinspelning som också har gjort stor succé i England. Just nu visas den i SVT och SVT Play. Handlingen må ha vissa likheter med "Virgin River" men annars är detta brittisk mys-tv av bästa märke.